lördag 31 januari 2009

Filmkväll.

Tänk om det ändå kunde bli en sån. Mot alla odds liksom.

Jag är, som alltid, lagom på gång vid den här tiden på dygnet. Just nu läser pappa godnattsaga och Arvid har nyss slumrat in bredvid mej.

Och jag har fixat "Seven pounds" och "The curious case of Benjamin Button". Kan bli en helt otrolig filmkväll. Jag hejar på Bollnäs förstås men Körslaget är inte riktigt my cup of tea (uttalas förstås med extremt brittisk engelska för bästa effekt).

Alice imponerar med sina kunskaper. Hela tiden. Precis som sin mor.

Idag hade vi en flaska fruktsoda på bordet. "F. R. U." Så fick jag hjälpa till med K och T. "S. O. B. A." Typ nästan alla rätt. Typ nästan MVG. Typ nästan helt otrolig unge. Typ nästan så att Kanal 5 måste komma och göra ett reportage. Måste bara lära henne några klassiska stycken på piano först. Och gå igenom Pytagoras sats och lite annat sånt där. Och kanske träna henne stenhårt så hon får rutor på magen.

onsdag 28 januari 2009

Kalles namnsdagspresent.

Ja, vad var det?

En pocket. "Gomorra" om italiensk maffia. Och en snygg wct-jacka. Tyvärr hade han på sej en liknande som han fått av mej medan han öppnade paketet. Så det blev liksom ingen skillnad när han provade sin nya. Jag började gasta om att han måste byta så fort han öppnat. Så hela överraskningen blev rätt misslyckad.

Men tanken var god.

Min enda dikt.

Sitter med en Arvid i famnen. Han vill oxå trycka på tangenter. Hans små händer är överallt. Och ur munnen kommer den välkända vita sörjan helt utan förvarning.

Jag borde ha lämnat blod. På måndag är det nämligen dax för en liten operation. Nånting inuti mej ska skäras bort för att kontrollera att läget är ok. Ingenting allvarligt. Och jag har ont i magen och vill inte vill inte vill inte.

Sist jag var där var det någonting annat som skulle ur mej. Då var det skrapning av en liten liten liten filur som inte klarade av att leva och växa inuti min kropp. Sen dess har Arvid kommit till världen och det borde inte göra ont i mig när jag tänker på det. Jag borde ha kommit över det. Men lik förbannat vill jag gråta.

Doft av oparfymerat och antibakteriellt.
Utan trosor på lakan av papper.
Grön mössa över allvarlig blick.
Ben i byglar.
Nedhasad stjärt.
Nål genom motvillig hud.
Sömn som befriar
medan det opickande hjärtat
kliniskt skrapas bort.

tisdag 27 januari 2009

Kalle.

Imorrn har min sambo namnsdag. En andranamnsnamnsdag.
Det firar jag med pompa och ståt i år. Jag har nämligen shoppat presenter. Och jag är så ivrig på att han ska komma hem och öppna och tindra med ögonen av lycka. Jag har inte ens kunnat hålla käften.

Meningen var att jag skulle trumfa fram de på morgonkvisten när han motvilligt måste vakna. Bara sörprajsa med ett "Grattis på namnsdagen!" och han skulle bli överlycklig.

Sen tänkte jag att jag kan ge honom paketen ikväll efter middagen. Natten kanske har varit hård med kids som inte vill sova och jag kanske nyss har somnat in och missar honom innan han åker till jobbet.

Men det slutade med att jag ringde honom på jobbet så fort jag kommit hem efter dagishämtning. "Jag har paket till dej här hemma! Kan du inte komma hem nu?"

Vilken överraskning!

Nu hoppas jag bara han blir helnöjd. Hör jag nånting om att han ju ska åka till Gävle i helgen och kanske kan hitta nåt bättre på rea där så vrider jag nacken av honom. Eller i alla fall nyper honom skithårt i låret.

Tidsresenär.

Igår gjorde jag en resa tillbaka i tiden. Ingen lång tidsresa men väl en månad. Jag hamnade nämligen mitt i julen. Hos mamma och pappa har tiden stannat. Små tomtenissar på bordet, julgranen i full skrud och tomtelandet med alla söta invånare får leva vidare på köksbänken. Mamma tycker att det är så mysigt och rofyllt med julen. Den där stressen som vi vanliga dödliga känner efter nyår har inte nåt Berge än. "Förr i tiden hade man julgranen kvar ända in i februari", försvarar sej mamma. Och vem är jag att döma som vill lyssna på julmusik i september och börjar titta i jullådan i oktober? Lite skruvad, men åt andra hållet.

söndag 25 januari 2009

Konsumtionshets.

Igår var en riktig tipptoppdag, som Musse skulle ha sagt. (Jag är Musses klubbhus-skadad.)
En lagom lat förmiddag och sen lämnade jag pappan och småbarnen hemma för en tjejdejt. Fika med Camilla och Sofia på Furan utan kids. Jag var så till mej att jag var alldeles skakig.

Skakningarna fördubblades eller tripplades när jag fyndade en hel hög med kläder åt mej själv! Plus ett par jeans för 37,50 till snart 15-åriga bonusdottern. Som gick hem! Har ni hört på maken?

Skyndade hem och hämtade upp gänget (-Amanda som ville vila efter hårt arbete med predikningar på konfirmationsläsandet) och åkte till Lycka. Där bjöds det på afternoon tea med beresta kaktusmarmelader och trevligt prat.

Dagen avslutades med provning. Tyvärr var väl inte livet fullt lika roligt efter litet kik i spegeln men visst hade jag fyndat.

Nu är det dax för städning. Tar det aldrig slut på den här eviga städningen???

fredag 23 januari 2009

Håll i hatten!

Jag har varit på McDonalds och ätit minimorötter istället för strips och Loka citron istället för smaskig läsk. Det verkar som en alien har gjort nånting med mej. Känner jag inte nåt chip bakom örat när jag känner efter?

Förresten har jag en idé. Vi tjockisar kostar en massa för samhället med alla hemska hjärtsjukdomar, ledbesvär, astma och lite allt möjligt annat. Därför föreslår jag att en tjockis som jag fick gå på en invägning och sen fick jag väga mej en gång i månaden. För varje kilo jag gick ner fick jag en skattefri hundralapp. Betalas från statens tjockiskonto. Vilket toppenidé.

Och alla smala lyckostar som inte kan tjäna pengar på detta sätt ska vara så jäkla glada ändå! Så det så.

onsdag 21 januari 2009

Ja se karlar!


De kan man inte lita på. Dejten är inställd. Sambon skyller på mycket jobb. Tråkmåns! Jobb och jobb. Är det allt som betyder nåt?

Nej. Jag bara drygar mej. Jag har full förståelse. Typ.

Jag har haft besök av Jessica och Vilmer. Väldigt trevligt! Hon har fått mej sugen på att börja virka. Jag vill kunna virka värsta supersakerna på en gång. Går och drömmer om att virka prinsesstårtor, men jag får nog nöja mej med en enkel provlapp. Jag är rädd att det stannar där oxå. Min kreativa ådra blev det visst inte mycket av med trots min superhändiga och konstnärliga mamma. Jag har idéerna men är för klumpig och dålig för att få till nåt. Sad but true.

Och nu skulle jag egentligen ha storhandlat men Arvid somnade så skönt så jag vill inte störa. Han snarkar precis som mor sin. Om Alices dagsform är okej så kanske vi kan göra det efter dagishämtningen. Eller skjuta upp det ytterligare en dag. Jag kanske ska sluta skylla på min treåring.

tisdag 20 januari 2009

En stor dag!

Dagispromenaden blev en snöig historia. Stackars Arvid låg och kämpade med ögonfransarna mot snöflingorna.

Alice somnade på vägen hem och jag kunde titta framåt utan att pannan värkte så tydligen hade snöandet eller blåsten eller nåt lättat. Jag var lite off för jag småsprang med vagnen. Så trots vädret kom jag hem rödblommig och halvsvettig.

Imorrn har jag en dejt med nyhetschefen. Gud vad ska jag sätta på mej???

Men vilket skojsigt litet måndagsskämt. Eller är det tisdag? Nej, just ja. Det är varken eller. Det är bemärkelsedag idag och jag ska genast slå en signal till brorshelvetet. Han fyller 35 jordsnurr just idag. Hurrrrrrrrra! Hurrrrrrrrra! Hurrrrrra! Hurrrrrrra! Som Alice säger.

Sen är det en historisk dag dessutom. USA har fått sin 44-e president. En stor dag! En bra dag!

Nu är det Mästarnas mästare. Och jag vill moläta choklad. Men det får man förstås inte. Hell!

Budord.

Idag är det dagisdag för Alice. Det betyder städdag för mamsen och minsann, den här gången blev det verkligen så. Arvid har nämligen sovit i vagnen hela långa dagen. Han somnade på vägen från dagis och vaknade vid 13. Så jag har plockat, dammsugit, torkat golv och tvättat. Så nu känner jag mej sååå stolt över mej själv!

Men jag skulle nog ha behövt en stunds vila oxå. Arvid har använt mej som en mänsklig napp och varit ledsen inatt. Han kräktes upp en vit slemklump och blev helt förstörd. Annars brukar det bara vara flytande. Intressant kräkinfo.

Jag bröt mot Det Första Budordet som finns i Alla Föräldrars Heliga Bibel. Igår på Mariagården begick jag misstaget. Hur budordet lyder? "Du skall icke skryta över dina barns sömn." Det slår aldrig fel. Säger man att ens barn brukar sova hela nätter så gör barnet absolut inte det hädanefter. Det spelar ingen roll hur många gånger du tar i trä eller "peppar, peppar" till det.

Å jäklar. Dagispromenad!

söndag 18 januari 2009

En evighet. En kort sekund.

Idag var första gången jag gick utanför dörren sen Den Stora Sjukdomen. (Det känns som jag varit sjuk i en evighet.) Det skulle bli en stilla grillning med Fredrik och Anna-Maria m barn a k a Lycka-gänget. Det var storm! Mossbergsfamiljen som så stort skulle vara eldansvariga hade tagit med en värdelös tändare vilket gjorde att grillningen blev uppskjuten tills fötterna var lagom bortdomnade. Och innan alla korvtuggor var urtuggade hade jag tagit barnen med mej tillbaka till bilen.

Tjolahopp!

Jag är ändå nöjd med den lilla utflykten. Lite frisk luft, eller ja, lite för mycket och lite för hård men den var extremt frisk. Trevligt sällskap även om jag inte hann samtala så mycket som jag hade velat. Smaskiga korvar. Och glada barn.

Memory.

Igår skulle jag ligga hemma och vila med lille Arvid medan Mattias, Amanda och Alice gjorde en shoppingraid. Men eftersom det är jag som försörjer familjen måste mitt bankkort med. Nej, okej. Den var det ingen som gick på... Hur än det finansiella läget är på Mossberget så var det mitt konto som skulle tömmas.
-Vad har du för kod?
Jag svarade, men kände mej lite tveksam. Tänkte att det kanske bara var febern som gjorde mej virrig.

Efter ett tag kom samtalet jag var orolig för skulle komma. M stod vid kassan med ett kort som inte fungerade. Fel kod. Jag försökte och försökte komma på det. Jag satt med bankdosan i handen för att "provslå" koden, men jag hade ingen annan än den jag gett honom. Till slut blev M nästan förbannad och samtalet avslutades inte med något "Puss." om man säger så...

Hemma grät en överkorkad tjockis.

Nu har feberdimman lättat och koden har, förhoppningsvis, klarnat. Vi får se vid bankomaten nästa gång.

lördag 17 januari 2009

Knockad, tiltad och nollad.

På torsdagskvällen frös jag så tänderna skallrade. Trodde att jag brann av feber men sambon ryckte på axlarna och gav mej ett täcke till. Ingen feber där inte.

Hela natten var för jävlig. Frös och frös och frös. När morgonen kom åkte Mattias och Amanda till jobb och skola och jag försökte att inte frysa.

Jag var en spillra. Och stackars Alice klagade nån gång då och då och ville äta frukost. "Jo visst. Vi ska. Mamma ska bara bli lite varm först." Oxå somnade jag om. Med jämna mellanrum träffades min arma kropp av en liten isfot och jag sa om och om igen till Alice att inte nudda mamma med sina kalla fötter.

Till slut orkade jag mej ner. Typ samtidigt som farsan Baloo äntligen räddade mej. Jag stapplade mej upp igen till sängen och hamnade direkt i koma.

När Matte skulle tillbaka till tidningsvärlden vaknade jag i en bassäng. Jag var flytande. Men mådde så mycket bättre. Jag hade återvänt från dödsriket.

tisdag 13 januari 2009

Titta han snackar!

Arvid, snart 6 månader, har sagt sitt första ord.
När jag och Alice åt mellis efter dagis satt Arvid bredvid och lekte med sina saker. Plötsligt hör vi ett "Oj!" från hans håll. Jag hajade till. Arvid är en otroligt tyst kille. Sitter mest nöjd och filurar. När det dessutom kom ett "ord" stelnade jag väl till litegrann. Alice nappade direkt.
- Han pratar! Vad stor och duktig han är!
Jag tror hon hört vad hennes skrytsamma mamma brukar säga.

måndag 12 januari 2009

Guess who.


Jomen visst. I brist på ett nytt foto för dagen blir det ett old på söte Arvid, fångad av en skitig mobillins. Men ack så söt! Och vindögd. 1½ månad gammal.

Oh happy day!

Vilken toppendag jag haft. Alice har varit glad som en lärka all day.
Hon vaknade till slut med ett leende eftersom hon visste att idag var en Mariagårdsdag. At last! Jag fick pussar i ett och alla morgonproblem var inga problem alls. En liten dip i humöret under sången bara. Annars var det idel gott humör.

Under fikat fick jag beröm för att jag blivit "så smal" av snälla vänner. Tjolahoppsansa. Min första tanke blev förstås: Oh my God! Hur jäkla superfet har jag egentligen varit??? Men till slut kunde jag glädjas åt de vänliga orden. Nu är det bara att kämpa vidare. Men det är så jäkla lång väg kvar. Jag har tyvärr bara börjat. Hur kunde jag låta det gå så här långt? Jag blir så arg på mej själv.

Nej. Inget sånt här skitsnack. Nu är det bara att bita i det förbannat jävla skitsura äppelhelvetet och kämpa vidare.

Äntligen måndag!

Nu snusar Alice och sover som en stock. Bara för att mamsen är piggelin och inte kan sova. Hon brukar vakna vid 6 och attackera mej. Men inte idag minsann...

Jag har legat och funderat på affärsidéer. Den här gången är det inte mina utan Kung Funes. Hela jag är eld och lågor. Jag är fylld av bra (och urdåliga) idéer. Skulle bara behövt ett bollplank.

Idag är det dax för Mariagården igen. Det ska bli roligt. Inte minst för Alice som har pratat om det länge. "Man åker rutschkana, sjunger och fikar," enligt henne. Och förhoppningsvis får mamma en pratstund. Vi får se vilket humör barnen är på. Mina barn alltså.

Duschdax!

lördag 10 januari 2009

Ännu en lördag.


Alice har börjat kissa på sej. Det är väl normalt men ändå blir jag fundersam över varför det händer nu. I förmiddags stod hon i en pöl och tittade sej i spegeln och grät hjärtskärande. (Det är nåt hon pysslar med rätt ofta. Gråter och ser sej i spegeln.) Jag lyfte in henne i duschen, tog av henne kläderna och spolade henne ren.

Trodde jag. På vägen till Trönö fick hon ett kli-anfall. Det kan oxå vara så att hon överdrev sitt kli-anfall eftersom mamsen blev så tagen. Hon satt i alla fall bak i bilen och skreeeek och grät. När jag stannade bilen var hela ansiktet sådär flammigt som bara Alices lilla ansikte kan bli när hon gråtit. Jag fick helt enkelt ta av henne overallunderdelen och strumpbyxorna och hon fick sitta i bara trosorna resten av vägen. Så nu får hon väl urinvägsinfektion istället.

Det var dagens event. Annars har det nämligen varit lugnt och skönt. Blev servad med scones till lunch och skinkschnitzel till middag i Trönö. Väl hemma tittade jag och Amanda på tjejfilm. Det gäller att passa på när karln i huset är iväg. Det blev Sex and the city.

Nu kom Alice och kröp ner i sängen. Dax att knyta sej.

Pyssel.


Igår kom mormor på besök. Vi fikade (japp, jag trillade dit) och sen pysslade Alice med mormor. Jag passade på att hänga tvätt och plocka liiiite liiiite.

Idag ska vi åka till Trönö och hälsa på istället. Alice blev överlycklig. "JAAA!!! Morrrmorrr och morrrrfarrr!!!" utbrast hon glatt med sina supertydliga R.

Farsan har åkt till Falun för en helgs pingpongande. Det blir så tyst och tomt här hemma utan honom. Men vi överlever nog oxå blir det extra roligt när han kommer hem istället.


torsdag 8 januari 2009

Pokerface.

Visst vill man dansa?

Alice tycker jag är toppenrolig när jag dansar. Så jag är inte den som är den. Klart man ska göra lillflickan glad.

Shake it!

Den glade bagarn.

Tjolahopp!

Känner att jag måste skriva nåt positivt. Snälla mamsen brukar läsa bloggen (Hej mamma!) och jag vill inte riskera att hon blir orolig för mej, ringer till mej och jag inte svarar (jag svarar inte oftare än jag svarar) och hon rusar ut i bilen och letar efter mej. Typ i diken, i skogen, nere på stan och ja, överallt.

Men nu känns allting mycket bättre. Sambon kom hem och påminde mej om att jag troligen skulle ha samma inkomst just nu även om jag hade ett jobb och att jag ska njuta och inte bara tänka negativt. Så här sitter jag och njuter.

Har bakat matbröd. De blev nyss klara och jag smällde i mej 3 på en gång. Jag skulle bara smaka en. Det är nog tur att jag inte bakar så ofta. Så idag har jag definitivt inte varit duktig.

Nu sitter Arvid och gnäller. Vi ska lägga oss i sängen och vänta på att Jonas Gardells serie ska börja. Förhoppningsvis somnar Arvid före mej ikväll.

Money money money.




Arvid sover i vagnen. Alice är på dagis. Morsan är på nätet.
Och stackars pappsen är på jobbet och gör så att familjen överlever.
Vad ska det egentligen bli av mej? Det känns som jag är fast i en återvändsgränd. Arbetslös och mammaledig. Jag är den där geggan i avloppet eller fettet som fastnat i fläktfiltret eller nåt annat som man inte vill ska finnas.

Jag har det jättebra och skulle helst vilja vara hemma ett år till. Jag vill njuuuuta. Men den här ovissheten är så jobbig. Vem vill anställa en fet ful hemmafru som misslyckats med allt hittills? Nej. Inte tänka så förstås.
På julmiddagen med släkten frågade min kusin vad jag gjort sen macktiden. Jag kände direkt hur ögonen började tåras och rösten stocka sig. Jag vill inte tänka på det. Inte tänka på macktiden och inte tänka på allt jag inte gjort. Alla pengar jag inte bidragit med. Och alla planer på framtiden som jag inte har.
Nej. Tur jag har mina kids. Men det jobbiga är att jag inte vill lämna dem. 8 timmars arbetsdag känns som en omöjlighet. Måste måste måste vinna på en trisslott.

onsdag 7 januari 2009

Förändring.

Nu har julgranen åkt ut med julgransfoten före. Och blivit ersatt av vår vackra (oäkta) orbitrek. Det nya året ger, som tur är, den där känslan av nystart. Jag behöver verkligen en spark i megarumpan för att jag ska ta tag i det här. Jag vill inte vara den jag har blivit. En superjättetjockis som inte kan använda de kläder jag vill och alltid känner mej fulfulful och därför undviker speglar. Skiter i att fixa håret, köper inga nya kläder och lever livet som den där lufsmamman som jag inte planerade att bli. Det är sällan man planerar att bli det.

Men nu. Nu blir det annat ljud i skällan. Nja, nån jätteförändring blir det kanske inte. Men äta lite nyttigare är förstås aldrig fel och några minuter på den där jättemaskinen kan man försöka klämma in på det obefintliga schemat.

Sambon är eld och lågor. Jag är lite rädd att jag än en gång ska göra honom och mej besviken. Det gäller bara att ha lagom höga förväntningar. Min dröm är att jag ska kunna ut och springa igen. Till hösten kanske.

Nu ska jag och Arvid äta lunch. Jag tänkte slå till på lax. Arvid får morotspuré.

söndag 4 januari 2009

Brrr...

Iskallt.
Planerna om att grilla korv och spendera dagen utomhus ändrades snabbt och i stället blev det spela spel och såsa runt i myspyskläder här hemma. Utifall nån undrade.

lördag 3 januari 2009

Nybäddat.

Idag har vi städat i vårt sovrum. Det hela avslutades med att vi bäddade rent. I Arvids säng och i vår säng.

Nu har jag och Arvid nyss lagt oss. En glad minut med sprattlande ben. En prutt. Oxå bajsfläck i sängen. Oxå kräk i sängen. Oxå kräk i sängen. Oxå kräk i sängen. Oxå... Nej. Okej. Du fattar galoppen.

Dax för Joyce Carol Oates att berätta färdigt sin historia.

Trött eftermiddag.

Den här tiden på dygnet kommer jag alltid in i en rejäl svacka. Jag drömmer om att få krypa ner i sängen med en bok eller slötitta på teve eller bara blunda och försvinna in i drömmens värld.

Alice lider av samma eftermiddagssyndrom och när den trötta mamman ska roa den trötta dottern så blir det lite sisådär. Just nu hamnade jag här vid datorn och Alice ligger och tittar på Svampbob. Jag har ett öga på henne hela tiden. Eller ett öga på hennes ögon för att vara exakt. Hon får förstås inte somna nu.

Sen ligger lycklige Arvid på andra sidan om mej och sussar som en liten kulting.

Eller nej. Nu slog han upp sina blå med ett stort leende. Dax att hänga med mina barn.

fredag 2 januari 2009

Friday showtime

Visst låter det som halvnakna brudar som åmar sej runt en stolpe? Men inte den här gången. Det är eurosport som då och då byter ut den sedvanliga loggan i högra hörnet. Ikväll är det Friday showtime. Yiiiihoo!!!
Ja, vad är det då de bjuder på? Jo. Det ska jag tala om. Det är Timbersports series. Det var tydligen EM i Österrike i november som de nu sänder. Det händer inte så mycket i sportvärlden i januari tydligen, så den här eftersändningen känns het. Men det här är riktigt roligt att titta på. Inga halvnakna inoljade karlar som spänner sej och stoppar in strumpor i tajtsen. Nej, här är det tjockisar eller seniga gamla gubbar som är vana att såga och hugga med yxan.
Tips från TV-coachen.

Spelberoende.

Och inte fan vinner jag några pengar. Jag gör inte av med några heller, som tur är. Men tiiiiid.
När kidsen somnat loggar jag in på king.com och lägger tre, fyra eller FEM! juveler i rad eller baka tårtor i olika färger och former och serverar så jäkla snabbt jag kan, placerar katter i rätt färger i alla fyra hörnen (ni hör väl vad hjärndött) eller så blir det lite mahjong. Antar att det är på den nivån mina hjärnceller jobbar för tillfället. Man kan tydligen skylla på amning och före det var det graviditet och för länge länge sen kunde jag skylla på stress på jobbet. Snart beror det nog bara på att jag börjar bli gammal.

torsdag 1 januari 2009

Tonårsfasoner.

Jag lagar mat. Alice hoppar i soffan. Arvid ligger nöjd under sitt babygym.
- Alice, kan inte du komma in till mej i köket och hjälpa till? ber en sällskapssjuk mamma.
- Nej, jag vill inte.
Alice hoppar vidare i soffan.
- Jo, snälla. Du kan få vispa lite, trugar jag.
Alice, 3 år, höjer rösten och halvskriker:
- Nej! Det här är mitt liv. Mitt och Arvids liv.
Svar på tal.

Nyårsfirande.

Nyårsafton var en hit!

Fredrik och Anna-Maria joinade jättefamiljen på Mossberget. Vi åt förrätt, varmrätt och en formidabel efterrätt som Fredrik imponerade med. Basilikaparfait! Jag erkänner att jag var skeptisk. Men det var jättegott!!! En dessert à la Gordon Ramsay.

Sen spelade vi spel. 3 lag. Män, kvinnor och teens. Det gick tyvärr sämst för kvinnorna. Hell! Och jag är ingen bra förlorare. Efter vi spelat kändes det som jag missat alla frågorna. Råkade man inte hoppa över oss?

Oxå var det snart dax för tolvslaget. Hela gänget hoppade in i bilen. Ja, hela gänget minus mej och småkidsen. Alice vaknade och var ledsen ledsen ledsen. Då blev förstås Arvid oxå ledsen. Och sen var det hela igång.

Alice gillar inte fyrverkerier. Hon låg under täcket med händerna för öronen och blundade. Somnade till ibland, men vaknade av en hög smäll. Jag försökte få henne att sätta sig upp och titta på det vackra genom fönstret men det var hon inte intresserad av.

När smällarna tystnat var det Arvids tur att vara ledsen. Ingenting kunde få honom att bli nöjd. Och jag blev tröttare och tröttare. Så det nya året började med att jag somnade som en stock när Arvid somnade som en stock.