Vem är du? Vem är jag?

Var på dejt på stan med min jobbarbästis igår. Tyra var lugn och lät mamman vara lite vuxen och "normal" för en stund.

Vi pratade jobb och jag pendlade mellan att prata i presens och i imperfekt. Det känns liksom fel att prata om jobbet som att "det är så här" för vad sjutton vet jag? Samtidigt som att "det var så här" låter som ett avslutat kapitel och det är det ju inte.

Inför dejten tänkte jag att bästis skulle slippa hänga med flottig barnkräkskompis så jag gjorde mej till och mittpådagenduschade i raketfart med Tyra halvgråtandes i babysittern bredvid. Rena kläder på och till och med kajal och mascara. Rekordnormal.

Alice började genast lovebomba mej för att jag var så fin. (Alla borde ha en egen Alice som ger komplimanger i tid och otid.)

Arvid spärrade upp ögonen och sa: "Men mamma, det är ju inte du."

Fixerad.

Men vad i hela jävla helvete. Att det ska vara så svårt. Jag vill inte göra nånting annat än att äta. Äta äta äta. Och sova lite. Och vara skitsnygg.

Mein kampf.

Jag äter inte det där extra nu och kanske händer det nåt faktiskt. Fast en vecka är förstås en fis i rymden för en megajättemänniska som jag. Men nej nej. Nu ska vi inte vara såna. Nu är jag snäll snäll snäll mot mig själv. Klart jag klarar det. Klart jag kan bli normalstor. Så jäkla många människor klarar det. Varför skulle inte jag?

Jag får lite extra styrketräning om dagarna också. Tyra vill nämligen inte sitta i babysittern eller ligga i gymet mer än någon minut i taget. Sen vill hon vara med. I famnen, på armen, slängd över axeln. Aj aj aj.

Slut på egotänket. Nu ska jag se på tv.

Please.

Fyraåringen:
"Jomen snälla då. Fleeeece."

Gult är fult.

Köpte en ny, lite dyrare tandborste. Jag tyckte liksom att det var värt det eftersom jag faller för all reklam som handlar om att göra tänderna vitare. Mina kaffefläckade tugghjälpmedel behöver all hjälp de kan få. Och det räcker tydligen inte med tuggummit som hon med tandläkarrocken bevisar effekten på med ett glasklart diagram. Jag behöver mer.

Den här tandborsten ska putsa fram det vita. Därför finns en gummilist i mitten av alla vanliga strån. Gummit är egentligen ett förklätt rakblad som ska skrapa av den gula emaljen. En strålande idé tycker tandläkarrockarna i reklamen.

Första gången jag använde min supertandborste blev jag återigen påmind om att jag borstar aningens för hårt. Någonting gick av där läppen sitter fast i tandköttet. Nu får jag borsta überförsiktigt vilket jag glömmer och trycker det hårda gummit mot det ömmande såret två gånger varje dag.
Och vad är det med tungan? Den ska borra sig in i såret hela tiden. Den känner efter en gång var tionde minut. Jo, såret är kvar och gör skitont.
Jo, nu också.
Japp, där är såret.

Nu har jag skrivit detta totalt ointressanta inlägg som kanske kan hjälpa mej att komma ihåg det min tandläkare tjatat om i tusen år. Inte borsta så hårt.

Och du kan svära lite åt vilket bortkastande av tid det var att läsa det här. Men det du har lärt dej av detta är att en tandborste inte ska bestå av annat än strån, om inte du har löständer och kan borsta tänderna medan du håller dom i händerna.

Lika barn leka bäst.

Tyra sitter och sover i babyskyddet. Hon ser butter och ihopskrynklad ut. Halvokänd kvinna rusar fram.
"Ååå, så lik hon är dej! Mycket mer lik än dom andra har varit."
"Tyra är väldigt lik Alice när hon var liten", säger jag.
"Nej, sådär såg hon inte ut. Hon var inte så lik dej."
"Jo, men det tror jag." säger jag men hör att jag låter osäker.
"Nej." säger hon kort.
End of discussion.

Produktplacering.

Spelar du SongPop?

Världens roligaste spel där du får höra en del av en låt och ska gissa låtens titel eller vad artisten heter. Du väljer bland fyra alternativ vilket gör att spelet blir så mycket roligare. Man kan använda uteslutningsmetoden. Och när du svarar fel kan du alltid säga "precis vad jag tänkte först".

Spelet har massor av roliga ämnen att välja bland. Och jag har upptäckt att jag är skitgammal även i musikens värld. Det är 80- och 90-talet jag är bäst på.

Nu finns även Svenska hits. Tänk vad många låtar som platsar där. Miljoner. Ändå kommer bara Ace of base upp hela tiden. Av fem svenska låtar kan tre vara Ace of base. En massa hitlåtar som ingen annan än Ulf Ekberg och en hög japaner har hört. Mysko.

Livsstilsförändring.

Jag har varit sjuk. På riktigt. Med feber och sånt. Min värsta febernatt var det till och med jobbigt att andas. Det kallas astma och jag har haft det i stort sett hela mitt liv, men det är vid pälsdjursträffar. Kommer det mitt i natten samtidigt som feber är det ytterst ovanligt att man vaknar igen. Men det gjorde jag.

Och bestämde mej återigen för att det får vara nog. Hjärtat varnade mig. "Nästa gång skiter jag nog i det här." Jag kan inte ligga här och vänta på att hjärtat ska stanna. Jag måste minska i omfång. (Du ser hur tjusigt jag undviker ordet som rimmar på anta. Vi är liksom beyond det. Jag kör livsstilsförändring. Såå 2012.)

Så är det bestämt. Men vad jäkla svårt!

Som tur är verkar det skitenkelt bara man närmar sig 40 bast. Är det inte så att ALLA 40åringar är sjukt snygga? Liksom i sitt livs form. Dom springer maraton lätt som en plätt. Blir lite härligt röda om kinderna och friskt svettiga och deras seniga kroppar glänser.

Nu har jag alltså två och ett halvt år på mej att livsstilsförändra mej. Borde vara a piece of cake.

Men gud vad gott med tårta.