lördag 27 april 2013

Lördagslycka.

Livet är underbart!

Jag fick sovmorgon till kl 8. (Egentligen längre men då kunde jag förstås inte sova.)

Smaskig frukost (med tjuriga skitungar men det tycker jag vi ignorerar i detta happyhappyinlägg).

Iväg till HM bara för att vi kan. (Nyöppnat i stan.)

Till snäll tjej och köpte cykel till 7åring. Hem och hållihatten - hon cyklade direkt. Tjoflöjt!

Nu är pappsen och 4åring på väg till grannkommun för ytterligare ett cykelinköp.

Och här sitter jag och är bara tralalalaglad. Igår var jag nära att sopa till hela världen så det här är minst sagt ett lyft.

tisdag 23 april 2013

Jag växer.

"Fan för folk som skryter! Vilket pack.

Det vore rätt åt den där tjockismamman som skryter om hur jäkla lätt hon gått ner i vikt, att hon fick gå upp i vikt. Rätt åt henne."

Exakt så sa Gud uppe i Himmelen och tryckte på plusknappen.

Blir jag sporrad med nåt nänujäklar-humör? Njae. Jag känner mer att jag vill tröstäta.

lördag 20 april 2013

En bra sak och en dålig sak.

Tryck gilla på den här: Tyra har tagit två steg idag. Yey!

Tryck inte gilla på den här: Jag duschade under tiden. Bajs!

fredag 19 april 2013

Lchf is da shit.

Helt galet vad många komplimanger jag fått för att jag gått ner i vikt. Galet! Jag känner mej som ett benrangel till jag ser mina dubbelhakor, fladderarmar och skengravidmagen i nån spegel och inser att det är rätt långt kvar. Men skitsamma. Det värsta är liksom gjort.

Och, nu tycker jag att du ska anteckna. Eller skrika ut det över världen på taket av Oskarsborg (jag tror den byggnaden finns på jordens högsta berg, va?). Eller tatuera in det i svanken och ha magtröja resten av ditt liv.

Listen up! Jag har gått ner tjugo kilo. Det är typ skitmånga smörpaket. Eller ett lodjur. Eller fler mjölkpaket än vi köper på en månad. Rada upp tjugo leksaksbilar och tänk dej att alla dom små Oplarna och Volvosarna och Blixten McQueenarna har suttit nånstans på mej. Weird!

Så nu kan jag börja använda plagg som legat och skämts djupt där inne i garderobshörnen. Och när jag skrotar runt här hemma så säger det då och då schwopp! och byxorna ligger vid anklarna. Kul. Och lite knasigt.

Idag köpte jag skor i en storlek mindre än vanligt. Det berodde nog mer på skomodellen men jag är så inne i mitt skryt att jag tyvärr har svårt att sluta.

Jag är som en sån där jobbig lillasyster som inte slutar babbla fast du är på väg in i ditt rum och är totalt ointresserad och stänger dörren mitt framför ögonen på mej samtidigt som jag vrålar: "FATTAR RU? TJUGI KILO!!!"

torsdag 18 april 2013

Va?

Bloggar i badet. Fullt normalt.

För cirka två minuter sedan (anteckna, klockan bör ha varit 21:21) tvättade jag håret. Råkade då lägga en rejäl klick schampo i vänstra örat. Inte kul.

Och då slog det mej. Min sambo hade lock för örat i ungefär två veckor av vår semester. Sa han. Han försökte på alla sätt att få bort det eftersom han knappt hörde vad jag eller någon annan sa. Sa han. Han köpte medicin som inte hjälpte. Sa han.

Jag var orolig för flygresan, men det var inget han oroade sej för. Hmm.

Ja, du fattar vart jag vill komma.

Jag har inte hört ett ljud om det här sen jag slutade fråga. (Och då var det förstås illa.) Och han har slutat stirra tomt framför sej när jag pratar. Tydligen har locket försvunnit. Men borde man inte reagera då? Kanske jubla lite nu när det hörs både utanför och innanför huvet.

Eller är det jag som inte har hört att han sagt nåt?

tisdag 16 april 2013

Du ska tametusan inte tro det blir sommar

Tänk att folk går till sina heltidsjobb om dagarna och bara tar det lugnt. Kikar ut genom nåt fönster, kanske till och med promenerar i solen nån kvart på lunchen. Och sen är det statusuppdateringar om våren och att snön försvinner.

Men vet du. Utan oss föräldralediga och förstås i första hand dom pigga pensionärerna skulle vi ha snöhögar kvar i juli. Men som tur är finns vi. Vi gör pliktskyldigt vårt jobb. Hackar is, skottar bort ett lager från snöhögen och kastar ut på gatan för smältning.

Så när snön är borta förväntar jag mej ett stort tack.

En helt rimlig önskan.

Mäh. Jag har varit vaken inatt. Inte hela natten men länge. Har velat tända lampan och läsa bok men inte velat väcka bäbisen eller sambon.

Har därför surfat på mobilen, kramats, kissat, ammat och funderat över livet. Nu är jag intill-svältgränsen-hungrig och dödstrött på samma gång.

Fördelen med att jag sovit dåligt natten som var blir att jag kommer sova som en stock inatt. Och det behövs lite extra hjälp med det eftersom jag fortfarande är en sexåring vad gäller min födelsedag som är imorgon. (Yey!)

Tänk om man nån gång mer i livet fick uppleva presentberget. En hög med inslagna saker att frossa i.

I år blir det ingenting varnar sambon och hintar på banklån, resa och student. Nej, självklart inte, svarar jag och gråter lite inombords.

Helst vill jag skriva långa önskelistor och tigga på mina bara knän. "Men en ynka liten laptop kan jag väl få? Snälla? Bara en."

Hur ska jag annars kunna skriva en bestseller?

fredag 12 april 2013

Och över Mossberget drar en stormby.

Men vad är det med det lilla solskenet Tyra på nätterna egentligen? Hon är ett litet åskmoln. Jag vågar knappt röra mej för hon vaknar så lätt och vrålar och tjuter på en sekund. Hon låter som att allt varit förjävligt i hundra år fast hon egentligen sov sött för tre sekunder sen.

Och hon ammar. Och ammar. Och ammar. Eller snarare är jag hennes napp. Jag tror hon sväljer bara några gånger sen sitter hon fast där. Som en slamsugare i botten på ett akvarium. Och jag ligger som förstenad på något mysko korvigt vis och drömmer om att få sova på magen.

När natten är över är Tyra förvandlad till solsken igen. Den hemska förtrollningen är över och hon är som vanligt. Hon är så glad att det är morgon och firar det med att tugga på min mobil och mina glasögon medan jag försöker få ordning på mina stelnade lemmar som värker vid varje rörelse.

Men efter en (eller fem) dåliga nätter kommer jag ofta på mej själv med att vara ett åskmoln. Men jag har rollen på dagtid.