Borsta här och borsta där.

"Ååå, vilka gorangea byxor hon har!" säger storasyster beundrande.

Och det har han. HAN! säger jag med eftertryck. Men det vill liksom inte gå in.

I morse satt lata mamma i sängen och läste nya Mama-tidningen. Jag var djupt inne i en intervju av supermorsan Linda Rosing när Alice började hojta att det var bajsdax. "Vill du bajsa på pottan?" ropade jag från sängen. Och jo, det ville hon. Jag hörde hur hon fixade och trixade på toaletten. Efter en stund kommer en stolt Alice in i sovrummet med pottan i högsta hugg.

"Den var så dammig. Jag gjorde rent den. Jag tvättade den i vattnet. Jag tvättade med min tandborste."

Öh. Där vaknade den närvarande men halvt frånvarande mamman till.

Så nu har Alice fått en ny tandborste.

Trötter.

Jag lyckades hålla Alice vaken till strax före sex. Sen upptäckte jag att hon låg där och smygsov utan att ha borstat tänderna.

Själv är jag beroende av spel just ikväll. Hade tänkt läsa bok nu när jag hade så många timmar för mej själv. Men icke! Jag blev spelberoende istället. Att lägga juveler i rad på tid är tydligen väldigt stimulerande för en tvåbarnsmor med amningshjärna.

Vilket slöseri med tid!

Städdag á la Elin.

Idag, när Alice var på dagis, har jag varit städtant igen hos mamma och pappa i Trönö. Det händer inte mycket men alltid något. Det finns tusen saker att göra här hemma oxå, men hos mamma och pappa finns det miljoner miljarders saker att göra. Typ.

Först gäller det att söva lille Arvid så han är lugn och visst är han söt? Oj. Han bajsade visst. Ny blöja. Vad är det för film på tv? När man ändå sitter här menar jag. Nu sover han. Då är det dax för ett städtag. Vi mäter nånting. Kan det stå där? När vi kommer in i nästa rum har vi glömt hur långt nånting var. Vi bestämmer att den där högen med saker kan flyttas en bit åt höger. Eller vad tycker du? Pappa ropar. Dax att äta mat. Sen springer vi ner och flyttar högen med saker en bit åt höger. Oj. Nu vaknade Arvid och vill ha mat. Oxå bjuds det på kaffe och lussebulle. Klart en städtant måste vara värd en fikapaus. VA? Är klockan sååå mycket? Packa ihop och åk till dagis.

Ungefär så går det till. Det är med andra ord mest mys och väldigt lite städning. Passar mej perfekt!

Mellis: en varsin clementin.

Film på tv: Lilla kycklingen.

Arvidstatus: cool med hel hand i munnen.

Alicestatus: helcool med napp. Andas lite för tungt. Japp nu vill hon sova. Damn it.

Pysseldax på Mossberget!!!

Det börjar närma sig.

Oh my god vad jag har längtat efter det här. Mitt liv står liksom stilla i väntan på Förändringen. Alice ska få ett eget rum!

Men först ska Amanda flytta ner till Evelinas gamla rum och då måste taket målas. Idag målade Mattias 5 brädor till, 13 kvar. ArbetsledarElin har bestämt att det måste målas minst 5 brädor per dag. Det betyder att senast på torsdag målas de sista brädorna. Jag vågar mig inte på att måla nånting själv för i så fall blir nog M tvungen att måla om oxå tar allt extra lång tid istället. Jag är tyvärr sämst på allt i hela världen. Usch va sorgligt! Allra helst när jag så gärna skulle vilja kunna.

Tystnaden har lägrat sej över Mossberget. Idag byttes en fläkt i vår luftvärmepump. Nu hörs den inte ens. Jag är helt förundrad. Kan man ha det så här tyst och lugnt? Nu är det bara en liten detalj kvar: att göra hela åbäket osynligt.

Rädda Lys!

Igår stuvade jag in barnen i syskonvagnen och under filtar i iskylan fick de vara med på sina livs första demonstration. Det var nog mitt livs första demonstration utanför skolans värld om jag ska vara ärlig. Men för en gångs skull gjorde jag någonting för att protestera mot orättvisan.

Historien om Lys och lilla Jessica har satt sig i magen på mig. Så när jag gick där i demonstrationståget med mina barn och Anna-Maria och Siri bredvid mig, fick jag kämpa för att hålla tårarna tillbaka. Det kändes så stort.

Sen hämtade vi pappan som hade målat lite tak hemma och åkte hem till Fredrik och Anna-Maria. Vi blev bjudna på varm choklad och nybakade lussebullar. Alice och Valter lekte jättebra med lego, tågbana och med kuddar. Arvid var ledsen ledsen ledsen. Hans hosta och snuva vill inte ge sig.

När det till slut var dax att åka hem var Arvid hysterisk. Han fick äta i samma stund vi kom innanför dörren och när jag höll honom i väntan på rap såg jag att det var dax för kräkning. Jag höll fram honom så att kräkan skulle hamna på mig och inte på soffan. (Ni hör hur jag prioriterar!) Och sen började "the neverending story". Det var en aldrig synande vit flod som kom ut. Stackars lille Arvid.

Men till slut somnade han för natten och inatt åt han bara en gång och nu ligger han och sover i min famn samtidigt som jag skriver.

Tanken var att jag och Mattias skulle ha en trevlig vuxenkväll. Jag hade t o m köpt vin, vitt vin att ha i maten och rött vin att dricka till. Men när Arvid var så ledsen och kräkig ville jag inte dricka alkohol för jag vill inte gärna amma samtidigt vad än livsmedelsverket säger. Och med lussebullarna i magen kändes det konstigt att påbörja värsta grytan. Så det blir gryta idag istället.

Vad ska vi göra idag?

Det är Alice första fråga när vi vaknar på morgonen. Och varje dag är hon lika förväntansfull. Idag var svaret att vi inte ska göra någonting speciellt. Hon blir jätteglad och när hon går igenom vad hon ska göra lurar skrattet bakom varje ord. "Jag ska titta på film." Andas in. "Och leka med mina leksaker." Andas in. "Och vila lite." Andas in. "Och jag ska ha klänning." Andas in. "Och mina fina skor."
Låter som en bra dag.

Död.

Idag fick jag än en gång svart på vitt att vi har det väldigt bra här i Sverige. Jag fick ett brev från Nigeria. 2 små söta frimärken med apor på kuvertet. Jag blev varm i magen och tänkte att kanske kanske vårt lille fadderbarn har en liten hälsning och en teckning. Öppnade och såg att det var ett maskinskrivet brev. Var på väg att lägga det åt sidan när jag såg den översta meningen: "Jag beklagar att jag skriver detta brev och informera dig om att Chinasa led av hög feber och har avlidigt som följd av detta." Sen var det lite kort information om barnadödligheten men ingenting mer om stackars lille Chinasa. Ingenting om när det hände och jag minns inte ens hur gammal han var. Fy vad jag känner mig usel!

När jag sen fick återgå till att plocka upp det jag handlat blev det så påtagligt vilket lyxliv vi lever. Jag hade köpt toalettpapper med snögubbar på. Jag storgrät när jag packade upp och skämdes. Jag handlar ekologiskt och fair trade och tjolahoppsansa, oxå står jag där med papper som jag ska torka mej i ändan med som har söta, glada små snögubbar tryckta på sej. I långa banor. Överallt. Pinsamt.

Förslöad?

En lugn dag hemma och jag har inte fått någonting vettigt gjort. Har skickat 3 avboknings-sms. Tråkiga tråkiga jag.

Arvid har inte sovit en enda lång sväng på hela dagen. Nu är han snorig. Han har svårt att äta. Han frustar och snorar och börjar gråta en extra sväng så det blir ännu mer snor. Och för att kunna äta och andas så biter han till ibland. Då börjar jag gråta. Eller skrika. Eller både och.

Alice är så trött efter dagis. Hon vill bara vila. Hon somnade till och med mot min axel en stund. Jag tyckte bara att det var så mysigt med en lång kram och förstod inte riktigt vad som hänt. Kanske jag oxå slumrade till en stund. Det blev ett monsteruppvaknande för stackars dottern. "HALLÅ! SOVER DU?" i örat. Oxå en sån där schysst ruskning.

Men nu sussar de. Båda 2. Och snart jag med...

Ny tidning.

Jo, det är liksom så, va, att jag, typ, jo, att jag, jag, jag är nog beroende av nånting. Inte så att jag inte kan sluta heller, bara så att jag vill ha nån ibland. Eller, ja, jag måste få nån ibland. Men det är väl inte så konstigt? Eller, ja, lite konstigt. Att det suger i hela kroppen och att jag måste köpa fast vi inte har råd. Det är förstås inte bra, men... Ja, jag kan liksom inte sluta. Det är väl så. Ja, nu säger jag det. Bara rakt ut sådär. Lika bra att jag är öppen med det. Jo. Det är så att jag... Jag... [Host, host.] Jag är beroende av tidningar.

Japp! Nu är det out there. Jag har sagt det. Jag kan liksom inte få nog. Och nu har det kommit en till "måste-ha-tidning". ViLÄSER. Vilken lycka! En tidning som handlar om böcker. Kanske jag kan gå ur någon av alla bokklubbar jag är med i av bara en anledning. Jag vill kunna läsa tidningen om böcker.

På framsidan syns en vindpinad Bodil Malmsten, som jag egentligen inte gillar speciellt mycket, men t o m den intervjun läser jag med en mysig känsla i magen och vill läsa mer. Varje sida känns intressant. Alla annonser innehåller bokreklam och det är härlig läsning det med. Kan det bli bättre?

Lördagslugn.

Sambon är fortfarande sjuk. Det verkar aldrig någonsin bli någon ordning på det här.

Så jag och barnen har varit ute och roat oss hela dagen. Åkte till Sofia på förmiddagen. Alice lekte med Axel och Maja och jag fick prata lite vuxet med Soffan. Dessutom var John och Tornberg där och det var inte igår.

Sen åkte vi vidare ut till Trönö och bakade lussebullar. Ja, så här tidigt ute har jag aldrig nånsin varit trots att jag är en sån christmaslover. De blev smaskens och vi hade jättetrevligt! Alice pratade bajs med morfar mest hela tiden. "Pappa kan inte följa med. Han kan inte åka så långt för då bajsar han på sej!"

Arvid sitter mest bara tyst. Så fort man ser på honom så ler han. Men det är sällan, sällan som han protesterar. Nu är jag orolig att han känner sej bortglömd. Att han inte tycker att det är någon idé att protestera för morshelvete struntar i det i alla fall. Hjälp! Alla dessa skuldkänslor åt alla håll och kanter gör mej tokig! Just nu har jag dåligt samvete för att jag inte sitter nere i soffan och baddar stackars sambon i pannan.

Stackers mej hoppfallerej!

Jag trodde att jag klarat mej - men icke. Igår kväll började jag känna att nånting inte stämde med magen. Och sen var det ett evigt springande. Blä! Magsjuka är jobbigt!

Min största oro har förstås varit amningen. I morse kände jag mej helt urlakad. Och Arvid tyckte nog att jag var rätt urlakad. Han grät hjärtskärande och ville inte ta bröstet i munnen. Det var förstås inte samma goa förpackning utan den kändes "fladdrigare". (Brukar de använda den beskrivningen i porrtidningar?) Det gick i alla fall bra ändå, och nu börjar jag (och boobsen) bli som vanligt igen. Har nyss ätit en stor skål med yoghurt och müsli. Det ilade i magen och jag fick äta låååångsamt. Men allt gled i och stannade kvar oxå. Peppar peppar. Eller vitpeppar vitpeppar som Mattias sa.

Så nu sitter jag i sängen med bönderna på TV och Alice och Arvid snusande på varsin sida om mej. Det känns såå himla mysigt. Och inatt ska jag SOVA!!! Inte springa på toa en enda gång hoppas jag. Men före det ska jag njuta av Grey's anatomy. Om jag nu håller mej vaken.

Fotomodell

Alice är den första som har fått se min blogg. Jag ville visa att hon oxå "fanns i datorn". Hon blev nämligen jätteimponerad över att Arvid fanns med i Anna-Marias blogg och sen såg hon bilden av mej på Facebook. Och nu var det alltså dax för henne att se sej själv på skärmen.

"Ååå, jag vill va sådär fin!!!" sa hon när hon såg sej själv.
"Jamen du ÄR ju sådär fin." sa kloka mor.
"Nämen jag har ju ett rött linne. Hon har ett med svampar på."
"Men ditt röda är oxå jättefint."
"Ja, det förstås."
Hon tittade på sej själv en stund.
"Det är Alice." konstaterar hon stolt. "Hon är min bästa vän!"

Åååå, vad hon är klok! När jag ser en bild av mej själv vill jag att den omedelbara tanken ska vara att jag är så fin. Jag vill oxå vara min bästa vän.

Alices vokabulär

Alice pratar mycket och gärna. Hela tiden. Med napp i munnen så man knappt hör.

Idag var det sååå skräpigt på väg till dagis. "Titta mamma. Medicinskal!" Apelsinskal.

"Aj aj aj! Jag slog min regnbåge!" säger hon och håller sej för armbågen.

Sött!

Försök nummer två.

Nu börjar jag mitt andra försök som bloggare. Egentligen vet jag inte vad jag ska skylla på när jag inte kan få till nåt vettigt.

Sambon ligger uppe i sängen och kan knappt röra sej. Det är magen som är minst sagt i olag. Det knorrar och låter hela tiden därifrån och efter toabesöken måste det vädras. Han ser slakare ut för varje gång.

Själv äter jag vitpepparkorn och har nyss lämnat flickan på dagis. Är det fel? Det råder tydligen delade meningar om hur man ska göra.

Lillgrabben ligger ute i vagnen och sover. Och morsan bloggar. Vilken värld vi lever i! Är man föräldraledig går man tydligen baaaara och slår dank.