Igår stuvade jag in barnen i syskonvagnen och under filtar i iskylan fick de vara med på sina livs första demonstration. Det var nog mitt livs första demonstration utanför skolans värld om jag ska vara ärlig. Men för en gångs skull gjorde jag någonting för att protestera mot orättvisan.
Historien om Lys och lilla Jessica har satt sig i magen på mig. Så när jag gick där i demonstrationståget med mina barn och Anna-Maria och Siri bredvid mig, fick jag kämpa för att hålla tårarna tillbaka. Det kändes så stort.
Sen hämtade vi pappan som hade målat lite tak hemma och åkte hem till Fredrik och Anna-Maria. Vi blev bjudna på varm choklad och nybakade lussebullar. Alice och Valter lekte jättebra med lego, tågbana och med kuddar. Arvid var ledsen ledsen ledsen. Hans hosta och snuva vill inte ge sig.
När det till slut var dax att åka hem var Arvid hysterisk. Han fick äta i samma stund vi kom innanför dörren och när jag höll honom i väntan på rap såg jag att det var dax för kräkning. Jag höll fram honom så att kräkan skulle hamna på mig och inte på soffan. (Ni hör hur jag prioriterar!) Och sen började "the neverending story". Det var en aldrig synande vit flod som kom ut. Stackars lille Arvid.
Men till slut somnade han för natten och inatt åt han bara en gång och nu ligger han och sover i min famn samtidigt som jag skriver.
Tanken var att jag och Mattias skulle ha en trevlig vuxenkväll. Jag hade t o m köpt vin, vitt vin att ha i maten och rött vin att dricka till. Men när Arvid var så ledsen och kräkig ville jag inte dricka alkohol för jag vill inte gärna amma samtidigt vad än livsmedelsverket säger. Och med lussebullarna i magen kändes det konstigt att påbörja värsta grytan. Så det blir gryta idag istället.
1 kommentar:
Mäh.
Då kunde ni ju ha stannat på middag hos oss. Köttfärsbiffar med fetaost i samt klyftpotatis och glöggsås.
Nåja. Det får bli middag en annan gång.
Skicka en kommentar