Blueberry hill.

Igår var vi i Trönö och åt fisk och potatis hos mormor och morfar. Alltid lika populärt.

Efter maten tog vi en promenad ut i blåbärskogen. En millimeter in fanns tusentals blåa bär. Alice var eld och lågor och ville aldrig gå därifrån. Arvid var lite mer tveksam. Det är nog inte så skönt att krypa runt barfota bland ris, barr och grenar.

Nu har alla våra bär hamnat i muffins. Tyvärr blev de misslyckade. Som det mesta jag tar i.

Hos oss försvinner just nu taket och ersätts av ett nytt. 3 småländska takläggare har flyttat in, men tillbringar den mesta av tiden här i Söderhamn ovanför våra huvuden. Jag går runt och har ständigt dåligt samvete. Det känns som jag borde bjuda på någonting. Nu är dom säkert törstiga. Kanske kaffesugna? Eller bara en frukt? Men nu borde de ju vara riktigt hungriga. Samtidigt vågar jag inte störa.

För att fly alla flygande tegelpannor (och för att det är himla supertrevligt förstås) hälsade jag och kidsen på hos Träsktanten. Alice och Hugo pendlade mellan att tycka att det var himla jätteskoj att leka tillsammans till att bara vilja leka "sälv". Det är inte lätt att vara tre år. Men vi vuxna hann dricka kaffe och prata prata prata.

Nu ska jag låna ut min superdator till bonusdottern som ska fylla sin nya coola mobil med musik att lyssna på mellan fotbollmatcherna i Umeå.