Utmaning.

Nu har jag blivit bloggutmanad. Ja, det var ett tag sen, men jag har liksom fått bloggblackout. Skrivkramp. Hjärnan har inga idéer överhuvudtaget. Helt urblåst. Men...

Jag ska dela med mej av mitt privatliv. Hör och häpna! Så stoppa pressarna, Hänt Extra. Här har ni scoopet.

Så här lyder utmaningen som jag fått av Träsktanten och Stina:

- Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själva samt ange reglerna för spelet. Sedan väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista med deras namn på sin blogg.

- Efter att det är gjort skriver han/hon en kommentar i de utmanades blogg för att låta dem veta att de blivit "tagna" och att de ska läsa ens blogg för mer information.



1. Jag är en samlare av ALLT. Böcker, cd-skivor (fast t o m jag har gett efter för den digitala revolutionen), tidningar, dvdfilmer, kläder, saker, saker och saker. Lyckan i magen håller i sej ett liiiiitet liiiitet tag (förutom i-phonen som gör mej superhappy varje dag).


2. Jag är urdålig på att städa men en mästare på att sortera. När hela huset ser ut som ett inferno väljer jag att städa kliniskt rent i besticklådan eller lägga alla tuschpennor i färgordning. Sen blir jag förbannad när ingen lägger märke till hur duktig jag har varit.


3. Som barn hade jag miljoner tvångstankar. Det började med a-brunnar men tvången eskalerade. Periodvis var allt jag gjorde sånt jag måste göra för att inte någon skulle dö. Än idag har jag min "spolningsneuros". Som barn måste jag spola och sen springa ut från toaletten för om spolandet tog slut medan jag var kvar på toaletten skulle... ja, det behöver vi kanske inte gå in på.
Nu för tiden räcker det att jag står på något. Står jag på badrumsmattan när jag spolar så neutraliseras det. Det är som att ha gummistövlar när blixten slår ner.
Mitt stora problem är hur jag ska få alla att överleva utan att föra över tvångstanken på mina underbara barn.

4. När jag var barn och de vuxna "synade" mej fick jag alltid kommentarer om mina skrattgropar. Hur mycket jag än frågade vad skrattgropar egentligen betydde så tog det lång lång tid innan jag förstod. Jag var övertygad om att ojandet över de fina skrattgroparna var för att de tyckte synd om mej. Att groparna var rynkor och att jag alltså var ful. Numera gillar jag mina skrattgropar.

5. Jag har alltid varit fixerad vid mat och ätande. Nu för tiden är min största "störning" att jag är rädd att inte bli mätt. När vi lagar mat överdriver jag mängden. Och när jag börjar ösa upp mat tänker jag att "det här kommer aldrig räcka". Det finns förstås ingen rim och reson i mina tankar och känslor. För det första räcker det alltid och för det andra är det ingen katastrof om det inte skulle göra det. Men ändå. Jag får verkligen bita mej i läppen för att inte säga det högt. "Vad lite! Det här kommer aldrig räcka." Åtminstone inte varje dag.

6. Jag har telefonskräck. Stackars Alice har tjatat om att få gå till frisören och jag säger varje dag att hon snart ska få gå. Sen sitter jag med telefonen i handen och vågar inte ringa. När jag skickar sms till mina kompisar frågar hon då och då: "Varför ringer du aldrig till xxx? Varför essemessar du bara?" För att jag är en feg jävla idiot är svaret.

Japp. LoserElin har talat. Och vem blev lyckligare av den här sorgliga listan?