När jag huttrat under täcket ett par nätter tryckte jag på on på elementet. I smyg.
Jag kunde springa upp barfota till gråtande barn utan att börja gråta själv. Jag kunde ha kroppsdelar utanför täcket utan att behöva isskrapa loss något på morgonkvisten. Jag kunde sova.
Men jag visste att lyckan inte skulle vara förevigt. Då och då sa elementet knäpp och lilla gröna lampan tändes. Jag stelnade till och hukade lite för det kommande slaget.
Nej. Okej. Inte sant.
Men han upptäckte det och stängde av. Förbjöd mig att sätta på det igen.
Nu har jag upptäckt små, ljusa hårstrån på kinderna. Min kropp förbereder sig för istid. Jag förvandlas till ett pälsdjur för att överleva.
Undra om sambon låter mej ha elementet på när jag börjar låna hans skäggtrimmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar