Det är jättebra att jag har börjat träna och att jag tänker på vad jag äter. Att jag är medveten. Jätteskönt. Jättebra.
Men det här dåliga samvetet som förföljer mej dagarna i ända kunde jag lätt vara utan.
Nu spelar det ingen roll vad jag äter. Allt är av ondo ungefär.
Och nu är klockan över nie en fredagkväll. Jag har druckit ettåetthalvt glas vin och ätit lite choklad och jag kan inte sluta tänka på att jag borde ut och gå. En rask promenad. Bara en rask promenad.
Jag vet att det här är sista steget på min NyaLivet-stege. Det har börjat hända litegrann. Jag kan ha lite kläder men är still going tjockis. Jag tränar och får dåligt samvete när jag inte gör det. Till slut äter det dåliga samvetet upp alltihop. Om jag inte orkade träna i morse kan jag lika gärna skita i allt och moläta allt ätbart som finns hemma inom sextio sekunder. Och har jag ätit allt det där så kan jag lika gärna skita i att nånsin röra mej.
Nu är det positivt tänkande som behövs. Jag har kommit en bit på väg. En yttepytteliten bit på väg, men dock åt det håll som jag vill.
Och mitt i denna öppnahjärtat-stund säger mobilen ifrån. En påminnelse från situps-appen. Är det någon som försöker säga mej nånting?
1 kommentar:
Åh, jag känner igen det där så väl. Men du SKA vara nöjd över att du gör NÅGOT. Att ta tag i det är det första och bästa och viktigaste steget. Var inte så hård mot dig själv. Applådera det du har gjort istället för att ha ångest över det du inte har gjort. Kram!
Skicka en kommentar