Gigantiskare.

Skrev ett inlägg för en månad sen ungefär om att jag var stor och varm.

Okej. Gissa vad som hänt sen dess? Jo, jag är större och varmare. Vilken överraskning liksom. Det är ju dessutom så det SKA vara. Vågar inte skriva om graviditeten för jag är rädd att jag "gör" så nånting går åt skogen. Skulle jag inte växa till exempel, då vore det allvarligt fel. Det jobbiga i mitt fall är att jag var enorm från början, även utan inneboende.

Jag känner mej sprickfärdig. Jag rullar ur soffan/sängen med högljudda stånk och stön.
Jag sopar ihop leksaker med fötterna för att bara behöva böja mej en gång vid städning. Eller så skiter jag i det helt.
Jag får synliga märken i anklarna efter strumporna och anar att elefantfötterna är på ingång. Beware! Kan man åka barfota till jobbet?
Magen slår i. Parkerar bilen för nära bilen bredvid hela tiden eftersom jag glömmer bort att dörren måste öppnas helt för att megajättemonstret där inne ska kunna komma ut.

Eller så är det som lilla stortjejen säger: "Mamma, du är söt."