Satt med lillskruttan i famnen och berättade om dagens lämning på dagis för sambon. Plötsligt började Tyra gråta hjärtskärande och klamra sej fast runt min hals. Så nu har jag ännu lite mer ont i magen inför dagislämningarna som kommer. Och det kommer ju en del om man säger så.
(Men självklart har hon det jättebra utan mamma. Och jag har varit så lyckligt lottad som har fått vara hemma så länge. Och jag vet att det egentligen heter förskola.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar