Öppna ögon

Åttaåringens öga är helt okej. Jag hade kunnat gråta av glädje när hon kom in i morse och blinkade som en tok men sa att hon inte hade ont. Bara att få se ögat var ju en fröjd. 

Så nu droppar vi ögonsalva men leker som vanligt. Tjolaho!

Men jag fick en nära-döden-upplevelse av att vara på jouren. Nu tror jag att alla ska dö och vågar knappt känna på kroppen för jag tror det ska ha bildats cancerknölar. 

Som grädden på moset hade jag en fästing igår. Vi trädgårdsarbetade på förmiddagen. Jag i cirka femton minuter och Mattias i ett par timmar. Men det är ju så tråkigt! Och äckliga djur överallt. Bevisligen. En jäkel sög ju flera droppar av mitt blod. Nu har jag ett rött märke där och väntar på tecken på TBE eller borrelia. Har instruerat sambon att ringa 112 så fort han inte får liv i mig. Varför jag nu måste säga det. 

Nu ska jag sova och sen stiga upp helt levande imorgon. Min to-do-plan.