Min pappa

Han ligger i en säng när vi kommer och spricker upp i ett stort leende. Han har blod i armvecket och soppfläckar på landstingströjan. Men han berättar glatt om upplevelsen från de smärtstillande medlen. Han åkte igenom tunnlar, berättar han. Så blir han tyst och snarkar lugnt. Och vaknar och pratar igen. Tunnlar som går till nåt land som Japan. Och pengar hade han. Joru. Han handlade hur mycket som helst. Tystnad. Snarkning. 

Jag sätter mej och håller hans mjuka hand. Den är iskall precis som hans nakna fötter. Mamma ordnar filt och ombyte medan pappa pratar och sover. 

Ska inte du jobba? frågar han mej. Jag har redan slutat för idag. Han snarkar till svar. 

Sköterskan tror att pappa behöver vila. Jo, det vet vi. Han behöver vila, men han behöver prata om tunnlar och onda axlar och fotbolls-VM också. Men vi åker hemåt igen och lämnar en liten pappa med iskalla händer kvar.