Trädgårdsarbete.

Varje vår drömmer jag om en vacker trädgård med perfekta ogräsfria rabatter, hemodlade grönsaker och blomster blomster blomster i massor. Men jag tröttnar alldeles för fort.

I år gör vi ett nytt försök.

Vi begav oss till Åsbacka trädgård med en fullmatad plånbok och en hel massa idéer.

När jag och sambon gled runt i växthusen och valde bland allt färgsprakande och väldoftande, med en överlycklig Alice springandes barfota i gångarna, blev vi på något sätt hypnotiserade. Vi började drömma om att ha eget jätteväxthus och sälja smaskiga ekologiska grönsaker, kanske t o m helt satsa på blommor (vi skulle ha jättemånga av de där lila och de gula, och såna där vita). Oj oj oj. Vad harmoniska vi skulle vara. Vattna lite här, knipsa lite där.

Men så fort vi kom hem till Mossberget och alla små papperskassar med den vackra grönskan var utanför bilen kom jag liksom på att det inte är så himla roligt med det där gröna. Det är så mycket som måste göras. Allt det döda från förra året ska förstås ut ur växthuset innan det nya kan sättas in. Och all den där jorden. Vad tung den är! Och in under naglarna hamnar den trots handskar och spadar. Och var är alla fina krukor som jag minns från förra året? Och när ska vi fika?

Trots allt blev det rätt bra. Kobajs i växthuset och tomater och gurka. Min alldeles egna Martin Timell snodde ihop en pallkrage där jordgubbar, sallad och dill ska frodas. Och bland alla leksaker, gamla tidningar, vattenslangar och maskrosor finns det lite finfina blommor i halvfula krukor. En hel massa grönt rikare och en otrolig massa stålars fattigare.