Prioriteringar.

Snart kommer sambon hem efter en svensexe-weekend som började i Stockholm och avslutades i London. Påkostat utav bara 17.

Själv är jag bara genomtrött. Hela kroppen skriker SOVA så fort tillfälle nästan erbjuds. Lille söte Arvid tär verkligen på morsans energinivå. Han är så himla snäll och gör allting helt rätt, (fast det förstås är fel) men det kräver att jag är på helspänn för jämnan.

Så fort jag vänder ryggen till är han på väg uppför trappan. Jag bär ner honom och inom tio sekunder är han på väg upp igen. Till slut låter jag honom gå uppför hela trappan och skyndar mej upp så fort han är färdig för att han inte ska få för sej att vända ner igen. Ja, det där låter kanske inte så farligt. Om man ändå är på benen och gör saker så går det väl bra. Den största nackdelen är att jag har en evig superpuls eftersom jag är livrädd att han SKA vända och ramla ner och landa på värsta tänkbara sätt.

Allt som har med elektricitet är superskoj för en liten Arvid. Han kryper fram till eluttagen och drar ut sladdar och sen försöker han sätta tillbaka dom. Eller varför inte något annat?

Dax för en andningspaus framför teven. Arvid kryper ögonabums fram, ställer sej upp och trycker av den.

Finns det något litet plastigt eller varför inte en ganska stor sten eller en kula eller en urgammal halvmöglig brödbit, ja visst ska den in i munnen. Och förstås inte ut. Trots Livrädda Mammans gallskrik eller blä-ljud.

Han är en riktig liten Dracula. Han bits. Hårt hårt hårt, så jag har blåmärken, tandmärken och blodmärken.

Mitt "aj-aj-ande" har noll effekt. Han ler bara jättebusigt och är förstås så söt att nästan allt är förlåtet. Om inte all energi är slut och jag skriker för fulla muggar. Det funkar förstås inte heller utan kan avslutas med ett litet skratt från lillgrabben.

Min yttepyttelilla hjärna är fylld av skräckbilder och har svårt att ta in något annat, föra en normal dialog eller minnas det jag för en mikrosekund sen var på väg att göra.

Nu ska jag bara ta en välbehövlig dusch och sen krypa ner i sängen och sova sova sova. Vilken jäkla tur att jag fick det HÄR gjort.