Bangade höstens stora fest igår. Jag är en riktig tråkmåns, men det kändes så himla skönt. Idag känns det nog ännu skönare.
Jag har inte känt mej som en partybrud på länge nu. Och den där superdippen i humöret och orken som jag haft ett tag nu känns inte som någon bra grund för ett hejdundrande party. Så jag sket i den. Helt enkelt. Trots den där kalla känslan i magen. Vad ska alla tycka om mej nu?
Men vem har tid att tycka nåt om mej? Jag måste sluta se mej själv som the centre of the world. I såna här sammanhang är jag helt plötsligt den som alla tycker och tänker nåt om. Men när det handlar om nåt positivt då är jag en som ingen har nån aning om. Och som alla skiter fullständigt i.
Nej. Nu är det skärpning. Positivt tänkande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar