Tantvarning. Eller gubbvarning?

Idag gjorde jag nåt ytterst pinsamt.

Jag är gammal mackräv och kan alla mackskämt. Jag har fnissat artigt åt tråkiga gubbar med sina ordvitsar och fjanterier samtidigt som jag svalt kräkset och funderat om någon enda människa i hela världen kan tycka att det där skämtet är roligt.

Så idag. En macka rikare, på gott humör, dörrarna öppnas och jag ska just göra sorti när jag... ...tjolahopp!... drar en av dom där utråkiga, snustorra tristvitsarna.

Jag ser hur tjejen i kassan ler med munnen samtidigt som ögonen så jävla gärna vill rulla ett varv och sucka, men eftersom hon är ett proffs, som säkert är med om det här miljoner gånger per arbetspass, fortsätter hon bara le, nickar och säger "Jaa!"

Skämtet återges inte, av rädsla för att någon annan med noll omdöme ska undslippa sig det.

Jag gick ut genom dörrarna med högburet huvud, fram till bilen, öppnade bildörren, satte mej ner, sjönk ihop och sjönk ihop och sjönk ihop och sjönk ihop och sjönk ihop...