Nu knackar hösten på. Det startas nya liv till höger och vänster. Facebookstatusarna rapporterar om oätna mackor och joggade kilometrar.
Och jag försöker hänga på. Försöker sluta äta allt det jag borde sluta äta. Tvingar mej runt nån form av springrunda. Men det tar sig inte.
Den här sommaren kan jag absolut inte klaga på obefintlig tid. Annars är ju det ett gångbart svepskäl när orken att träna inte finns.
Jag önskar att jag kände mej laddad. Nytänd. Fit for fight. Men jag känner mej bara för mycket. Det har gått för långt. För tjock. För trött. För otränad. För slö.
Och alla dessa rapporter från lyckade människor stressar mig. De tränar, de äter rätt och de tar ett glas vin i glada vänners lag. Glada profilbilder ler mot tjocka, osociala jag.
Inte jämföra mig. Inte jämföra mig. Inte jämföra mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar