Så klart måste det städas, pyntas och julbakas. I mitt hem görs det i en enda röra. Städa lite här, pynta lite där och så en pepparkaka på det.
Nu var det lussebullar på gång. Och en till kaka för att vara säker på att all ork skulle raderas.
Värm degspadet fingervarmt medan du tröstar liten flicka som klämt fingret. Måtta upp mjöl och skala clementin åt gnällig tvååring. Avsluta med en snoravlägsning och lite mer mjöl på det. Gör omedelbara avbrott för att rädda utsatt porslinstomte som riskerar dekapitering.
När den där kakan skulle ut ur ugnen rådde fullt krig mellan mig och tvååringen. Han slogs och sparkades och skrattade mig rakt i ansiktet när jag sa till på skarpen. Någonting som gör mig galen. Eftersom jag dessutom var mitt inne i "ta ut superheta kakan ur superheta ugnen"-momentet blev allt upp och nervänt. Arg. Orolig. Rädd. Förbannad. Stressad. Helt färdig.
Resultat: urvrål. Lillen sprang ifrån mig som att jag sprutat eld. Det var så det kändes i halsen också.
Efteråt blev jag trött och gråtfärdig. Vi som skulle ha julmys. Sprang upp och tjurade i sovrummet. Andas, andas.
Nere var det tyst och lugnt. Han kanske blev så rädd för mig att han bara sitter i soffan med tom blick, tänkte jag.
Just som jag skulle gå ner igen hörde jag lilla storasyster: "Men så där får man inte göra. MAMMA!"
Kom ner till detta:
Stoppade båda kidsen i badet, avslutade bakningen och sket i att städa undan efter oss.
Avslutade lördagkvällen med att bjuda kidsen på nybakade lussebullar och julmust. För att riktigt försäkra mej om att nattningen också skulle haverera.
Glad första advent!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar