Ensamma mamman

Har just brutit ihop mitt i nattningen. För att Lillgrabben inte lyssnar. För att jag känner mej ensammast i världen. För att jag är världens sämsta mamma, värdelös sambo och totalt jävla misslyckad. Ännu lite sämre än sämst efter jag börjat gråta och båda barnen blev livrädda och tysta som möss.

Imorrn är en ny dag. Då ska jag vara harmonisk och en normal mamma igen. Just nu känns det lika troligt som att jag skulle vakna upp imorgon och vara riktigt snygg.