Dags att reda ut sexåringens miljoner hårstrån som haft höstlov från borstande och kammande.
"I mitt land skulle håret bli tovigare ju mer man kammade. Det skulle vara bra att låta bli." säger hon surt när jag tjatar om att vi måste.
Jag minns hur mamma kammade mitt hår. Hon var aldrig försiktig hur mycket jag än gallskrek. Därför kammar jag så himla superförsiktigt. Lite i taget.
Men Alice skriker var och varannan sekund och jag blir rädd att dom här mamma-dotter-stunderna blir vad hon pratar om i fåtöljen hos psykologen när hon funderar över varför hon blev som hon blev.
"Det gör ondare att kamma håret än att få en spruta." konstaterar hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar