Flyttfågel.

Som sagt. Ingen flytt. Drömhuset gick till några andra lyckliga jäklar. Och jag kan bara inte släppa det. Det gick liksom för långt.

På fredagen var det avslutning i kyrkan. Strax innan hade vi lämnat ett sjujäkla bud och nu var det bara att hålla tummarna. För varje minut som gick konstaterade jag att vi kom närmare och närmare. Mäklaren hade frågat när vi ville flytta in och allt kändes så himla klart. Inredningen var gjord i mitt huvud. Mitt största problem var hur jag skulle ta död på alla mördarsniglarna.

Tiden gick. Duktiga ungdomar sjöng. Prästen strippade. Rektorn pratade. Betyg delades ut. Och tiden gick och gick och gick.

Hemma igen med fika och betygsprat. Tiden gick. Magen pirrade. Skulle jag köpa det där mördarsnigeldödarmedlet jag sett reklam om?

Mattias tillbaka på jobbet. Jag bläddrade i inredningstidningar och planerade inflyttningsfest. Klockan tickade på.

När Mattias kom hem hade det gått närmare 6 timmar sedan vårt bud. När han berättade att "de andra" hade lämnat ett högre bud och han hade meddelat mäklaren att vi drog oss ur blev jag... ....förvånad.

Nämen? Hur blir det då? Ska dom bo där? När flyttar vi in då?

Nej. Okej. Sådär korkad var jag inte. Men jag blev så besviken. Och jag kommer på mej själv med att fortsätta inreda de fantastiska rummen typ hela tiden.

Closure. Nu är det glömt. Mossbergsfrugan is here to stay.