Ännu en hemmadag.
Igår kväll kände jag hur ögat liksom drog ihop sej och skavde, så som väntat vaknade jag med boxaröga.
I och för sej. Vem har inte boxaröga när man måste upp till gnällskrik klockan 4 på morgonen? Arvid var galen. I en evighet. Först vid sextiden tog han sitt förnuft till fånga och slog ihop sina blå. Jag somnade ihopkrupen i soffan under en tunn filt med honom på armen. Vaknade utan fingrar och isisisisiskall efter en timmes orolig sömn. Då tyckte nämligen lillgrabben att vi sovit färdigt. Men okej. Det var väl lika bra att kliva upp och när han ser på mej med ett stort leende så kommer det konstigt nog tillbaka liiiite energi.
När Alice var på plats på dagis somnade Arvid och efter en stund jag med. Skönt.
Imorrn ska jag och barnen ha en hemmadag. Verkligen skönt att slippa passa nån tid på morgonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar