Varning för Mossbergsfrugan!

Jag är förbannad. Skitförbannad.
Jag kan knappt skriva för jag darrar som ett asplöv.
Och jag är ledsen. Superledsen.
Och så jävla ARG!
Och uppgiven.
Och jag skulle lätt kunna slå nån på käften. Nu, på direkten.
Och ensam. Ingen förstår mej.
Och god damn vilken huvudvärk jag har.
Och jag är trött. Så jävla förbannat helvetes bajstrött.

Jag var till doktorn för typ en månad sen. I veckan kom jag mej iväg till apoteket och hämtade ut medicinen. Drygt tusen kronor fick jag punga ut för att bli så här jävla pissförbannad och ledsen och rastlös och GALEN. Inte fan hade jag så speciellt mycket astma innan heller.

Åååå vad jag ångrar mej. Jag vill ha pengarna tillbaka och få harmoni i min kokande kropp. Grrrrr... Och snyft snyft snyft.

Det känns som jag är gravid minus lyckokänslan och tusen kronor. Fan fan fan.

Och stackars jävla skitsambon fattar ingenting. Det är synd om honom. Hur jävla lätt är det att leva med ett monster? Jag vill bara gråta och skrika och slå och... Uäääääääääähhhh!!!