Igår var det skolstart. Eller egentligen inte. Det var upprop.
Jag kom för sent men hade tur och kom precis när läraren tänkte stänga dörren.
Jag var kissnödig.
Jag var ful i håret. Somnade med blött hår kvällen innan. Inte bra. En ultrasnabb blick i spegeln under tandborstning gav godkänt, men hade jag undersökt närmare, vilket jag gjorde på högskolans toalett, skulle jag upptäckt x antal fjongar.
Jag fick för mej att räcka upp handen och fråga en fråga som jag stammade fram och som bevisade att jag kanske inte har så himla mycket där att göra. Är det smart?
Jag ska alltså läsa Kreativt skrivande B. Eftersom A-kursen verkligen var SKIIIIIIITkul så har jag höga förväntningar på den här. Och jag har lusläst studieplanen och vetvetvetvetvet vad som ska komma. Ändå sitter jag där som ett frågetecken med öppen munnen och ångestsvettiga händer. Och en mage som vill börja gråta.
Vi ska nämligen göra ett längre arbete. Det kan vara början på en roman, en diktsvit, några längre reportage...
Japp. Dax att packa ner författardrömmarna och inse att jag inte klarar av det här. Och skaffa ett riktigt jobb.
Men skam den som ger sej. Jag ska försöka njuta den här terminen likförbannat. Om jag inte börjar hyperventilera och försöker tvinga fram superidéer kvällen innan det ska lämnas in så ska nog det här gå bra.
Del ett i kursen ska vi inte skriva ett skit. Passar mej perfekt eftersom jag skrivkrampar totalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar