Ett av alla mina i-landsproblem.

Vårt hem svämmar över av kläder. Och filtar. Och kuddar. Och handdukar. Tvätt tvätt tvätt. Ren tvätt. Smutsig tvätt.

När jag använt en tröja en gång som fortfarande är ren (jo, det händer mej faktiskt nu för tiden) vill jag inte vika in den och lägga in i garderoben. Så jag lägger den på min pall. Nästa dag har jag använt ett par byxor och en tröja som fortfarande är rena. Och ett linne som jag bara hade en liten stund. Jag lägger dom på pallen. Nästa dag...

Pallen svämmar över. Det kommer en liten hög med ren tvätt som jag ska lägga in i garderoben sen. Typ imorrn kanske. Det råkar hamna en tröja som har en fläck. På det en filt som Arvid använt under tittutlek. Plus att sopa golvet med.

Och tiden går. Och tvätten består.

Till slut blir det mot alla odds städdags även i vårt sovrum. Det dammigaste rummet på Mossberget. Och jag måste få undan högen. Den här tröjan... hmm... är den ren? Kan jag lägga den i garderoben? Hmm...

Nu när alltihop har legat i en gosig ihopblandad massa så borde jag strunta helt i den där larviga principen att bara nytvättade kläder får ligga i garderoben. Men icke. Jag snusar. Jag funderar. Jag synar. Jag lägger en oändlig massa energi på avgörandet om en tröja är ren och oanvänd eller om den är ren och en gång använd.

Som att nån bryr sej. Som att kvalstrerna bryr sej. De lägger nog ägg och smaskar i sej gammal hud i det mesta här hemma.

Det är så lätt att lägga rena kläder i tvättkorgen bara för att bli av med dom. En tillfällig lösning. Som bara ger mer jobb. Ekorrhjulet som snurrar och snurrar. Tvätten tar verkligen aldrig slut. Jag får svindel från mitt tvättberg.