Jaaaag frrrrryyyyyssseeeerrrr.

Det är så kallt. Jag huttrar och fryser och huttrar och fryser.

Mina fötter är iskalla trots sockar och tofflor och mitt eviga gnussande. Fram och tillbaka med fötterna mot varandra.

Näsan är röd och så frusen att det nästan värker när jag rör vid den. Och den droppar och droppar och droppar. Jag snyter mej men ingenting kommer. Men det droppar och droppar.

Alla leder är stela och knäpper till när jag rör mej, vilket jag knappt gör för det gör ont.

Händerna är så torra och fnasiga att jag ryser när jag rör någonting och hör det där konstiga raspiga ljudet. Fingertopparna har spruckit och gör att sms-ande numera är nästintill omöjligt.

Och så stjärten. Om jag kylt ner mej rejält spelar det ingen roll att jag lindar in mej i filtar och täcken. Att jag har långkalsonger, mjukisbyxor och ett par mjukisbyxor till. Den är isisisisisisisisisisisisiskall. Och den kylan letar sej in i hela mej. Ju längre rumpan varit kall desto längre når kylan. Glöm det där med mössa. Att huvudet är människans skorsten är bara larv. Det är anus som måste hållas varm.

Efter jul och nyår har Finanskrisen även nått Mossberget. Innan det var det guld och gröna skogar. Champagne och hitflugna jordgubbar. Nu får vi gå över till mousserande vin och frysta jordgubbar från Findus.

Och sambon är livrädd för elräkningen. Frågar efter jobbet, med ögon som vill ploppa ur sina hålor och maratonloppsandhämtning: "Har den kommit än?" Men nej. Den har inte kommit än.

Så än så länge vill jag leva livet lyckligt ovetandes om elproducenternas chockhöjning. Jag vill känna skillnad på ute och inne. Jag vill kunna prata utan att hacka tänder. Jag vill kunna gå på toaletten utan att kväva ett "Iiiiiiiiiiii." när jag sätter mej på den isande ringen.

Men när toasitsen med elslinga kommer vill jag ha den.

Utan att sambon vet nåt förstås.