Ä ru dum älle?

Igår började jag på en ny bok. Ny för mig alltså. "Patient 67" av Dennis Lehane. Jag har hört mycket gott om den och jag hoppas att det är en sån där bok som man knappt kan släppa.

Idag låg boken på köksbordet när sambon kom hem från jobbet.

- Den där har ju jag läst! utbrister han.
- Ja, jag vet. Du sa att den var jättebra så nu ska jag också läsa den.
- Ja... Men den har jättekonstigt slut. Du kommer aldrig fatta det.

Öh... Va? Vad menar han? Är jag korkad? Är boken inte bra? Är det nu han förvandlas till mr Evil och börjar med psykisk misshandel?

Och vem vill veta ett enda dugg om slutet när man knappt har börjat?

Skitsamma. Än så länge har jag läst 3 sidor när jag var i snartsomnarjagkoma så ikväll blir det till att börja om.

Nu är inte sambon den som plöjer bok på bok, utan snarare den som inte gör det. Jag kommer med tips på tips på böcker han "måste" läsa, men han väljer att ignorera mig och lusläser Aftonbladet på Aftonbladet.

Idag vid mellis satt jag och Alice och läste tidningen. Hon pekade på serierna och sa:
- Där är sånt som pappa brukar läsa.

Så det så.