Knak.

Vilken jobbig natt! Det känns som jag går upp 30 kilo på kvällskvisten och dom försvinner inte förrän efter morgonkissningen (spelar ingen roll hur många ggr jag kissar på natten).

När jag ska vända mej får jag ta i för kung och fosterland. Drömmer om ett sånt där hängande handtag som sjukhusen har för att få hjälp. Så ligger jag någotsånär okej en stund. Sen ska det röras igen. Ajajaj.

Men det är nog ingen dans på rosor där inne heller. Nyss rörde sej magen som en jättesvallvåg och jag hörde ett litet knäpp. Som att leden på Lillbus*n knakade. Kan man höra det utanför? För det kändes inte som det var jag.

Stackars liten! Men nu blir det snart studsmattan som sista utväg. Hen måste ut snart. Innan morsan blir helgalen.