Jag har tusen saker att göra, men orkar i princip bara sitta och stirra. Har inte stirrat så mycket nånsin.
Jag gör en sak. Rör mej en liten bit. Gör något litet. Sen sätter jag mej en stund och stirrar.
Det börjar alltid med att jag sitter ner och tänker. Planerar saker jag måste göra, vill göra, önskar att jag orkade göra, borde göra. Men efter en stund har tankarna övergått i tomhet. Jag sitter bara och tomglor.
Nu gör hela jag ont. Och jag bara undrar om det är normalt att vara så genomtrött? Är det fysiskt möjligt att pressa ut en unge när man inte har ork att gå från soffan till toaletten?
Idag fick jag ge upp på jobbet. När jag väl kom hem somnade jag nästan i hallen. Hann knappt lägga ner huvet på kudden innan jag snarksov. Borde inte nån informera gubbjäklarna som anser att man ska kunna jobba till kiddot vinkar hej på bb, att det faktiskt är rätt tungt att bära på alltihop? Man borde ha rätt att gå ner i tid och få nån form av graviditetspenning utan att man arbetar som gruvarbetare kan jag tycka. Jag trivs på mitt jobb och vill gärna jobba. Men nu klarar jag inte 8 timmar.
Det ÄR inte meningen att klaga. Jag vet att det kommer att vara värt varje sekund av ajajaj. Men jag känner mej bara så... ...trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar