Just när du läser det här kan det hända att jag föder ett barn. Just just nu. Det KAN hända.
Men troligen inte.
Det är tusen år till jag har datum, men jag är stor och otymplig och sprängfylld. Och tror att det är dags vareviga sekund.
Inatt har jag från och till varit vaken och bara väntat på att det ska starta. Det kändes nämligen som det. Man är ju rutinerad. Har fött två barn tidigare. Man kommer så klart ihåg. Man känner igen känslan. Då vet man. Det är urmodern där inne som kickar igång.
Men jag ska sluta lita på mej själv. Jag känner nog inte alls igen känslan av att det är dags. Har i sanningens namn aldrig känt den. För mej har vattnet gått och då är det ingen tvekan om vad som är på gång. Jo, en hel del tvekan då också. "Är det verkligen så? Jag har inte 'bara' kissat på mej?"
Nattens ont i magen kan ha varit nån förvärk men det mesta berodde helt enkelt på att jag var bajsnödig. Snopet och helkorkat.
Nu ligger jag här med en massa förlorad nattsömn och känner mej lurad.
Så nej. När du läser det här föder jag nog inte barn. Men att jag exploderat är inte omöjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar