Men...

Sommarfest på dagis. Soligt med lite för många kalla vindar. Söta ungar sjunger och dansar. Glada föräldrar äter mat och dricker kaffe. Otäck (om du frågar 6åringen) glassgubbe på besök.

En perfekt fest! Förutom.

Picture this!

Jag, helt normal tjej, dock höggravid. På grund av detta sitter jag konstigt, står konstigt, går konstigt och är allmänt bauta. Det ÄR inte konstigt eftersom det i princip ska vara så sista veckorna av en graviditet. Men det borde inte undgå någon att jag är väldigt mycket på smällen.

En mamma kommer fram.
- Nu måste jag fråga, även om jag inte är säker, men ska ni ha en till?
Hur sjutton kan man inte vara säker? Magen är stor som en badboll, men ändå är hon inte riktigt säker.
- Du vet hur det är. Man vågar inte fråga för man vill ju inte ha fel. En gång frågade jag en som var som du, om hon var gravid och det var hon.
Ååå. Vilken story. Berätta igen. Och vadå som jag? Pratar människan om nån som är tjock och gravid och det därför är svårt att veta vad stenhårda badbollsmagen kan betyda. "Den där tjejen gillar verkligen pizza och choklad eller kan den där utstående jättekolossmagen betyda något annat?"
- När ska ni ha då?
- Den 26.
- 26 vadå?
- Juni.
- Men hur har ni tänkt då? Ska ni ha barn mitt i sommarn?
Jag var på väg att be om ursäkt som en ren reflex. "Ja, oj förlåt. Det var ju jättedumt tänkt."
- Var det planerat?
- Nej.
- Nej, det förstod jag.
Och varför svarade jag på det där? Varför? Hur väluppfostrad får man vara?
- Å så roligt!
Ja precis. Inga jävla MEN.