Ointressanta ord.

Idag är det ledigt på Mossberget.

Det betyder att jag längtar efter mackor m smör och ost på så jag nästan exploderar. Pulverfrukost känns inte aktuellt.

Nej, det här funkar inte. Det blir lite pulver på jobbet, men nyttig lunch för det mesta och alltid mat hemma (något annat har aldrig varit aktuellt). Och mindre av allt.

Nu letar jag resultat. Tittar mej i spegeln och villvillvill. Drömmer om att sätta på mej dom där jeansen som jag knappt använt för att de sitter spricktajt på ställen de inte ska sitta spricktajt. Bläddrar i hmkatalogen och vill beställa snygga klänningar, fina linnen och klackiga skor. Men tiden står still. Jag ser ju likadan ut idag som igår. Mycket förvånande.

Min sängsurfning funkar inte. Blogga med galna kids i sängen är dömt att misslyckas. Men alla perfekta mammabloggare brukar ju göra så? Och lägga in nån puttenuttig krambild på morgonmys m mobilen.

Jag känner inte att jag vill dela med mej av vårt stökiga sovrum, med allt för många omaka kuddar, varvat med sambons kläder och två tjuriga barn som sparkas, nyps och rivs. Inte alls så puttenuttigt.

Nu ska vi äta frukost. Allihop. Mums.

Skål!

Idag har jag pulvrat.

Det är så pinsamt. Jag rusar in i köket, blandar snabbt och halsar i mej.

Allt gick jättebra fram till dagishämtning. Då var jag arg, ledsen och trött. Dom jag vill vara snällast och gladast mot, ge den största delen energi, dom får en sur skitkärring som skriker eller snörvlar.

Imorrn blir det bananboost inför overallpåklädning och middagsvägran.

Jag fortsätter fokusera på larviga målbilder.

Ja, vad i helvete.

Nu är det rivstart på det nya livet. Avslutade det gamla med varma mackor och de tre sista wienernougaten.

Imorrn blir det pulver, promenad och humöret från hell.

Det finns skitstor risk att det inte kommer lyckas, men nu tänker jag inte tänka så. Nu är det positivt tänkande.

Jag tänker inte vara stora tjockisen längre. Det är slut med det. Finito. Bye bye.

Det ska bli kul.

Men mest förjävligt.