Latmask.

Jag har tappat fart. Inte ens det där gamla vanliga orkar jag längre.

Middag? Kan vi inte ta mackor och yoghurt?

Hitta på? Kan vi inte bara vara hemma?

Klädsel? Samma som igår funkar väl?

Duscha? Inte nödvändigtvis.

Jag gror igen. Åt alla håll och kanter. Planerna på det nyttiga livet, nystarten, energikicken ligger gömda nånstans.

Har jag inte skrivit det här inlägget typ tusen miljoner gånger tidigare?

Nedräkning.

Vi saknar Helsingborgsfamiljen. Men snart kommer dom hit.

Homestyling.

Okej. Så här är det.

Vi har varit intehemma typ jättejättelänge. Levt med kläderna i väskor, icakassar, hullerombuller därbakibilennånstans. Vi har stövlat in till folk, satt oss i nån stol med ett glas vin i handen och pratat om att vi börjar bli hungriga. Vi har åkt till en djurpark med några mackor och en flaska saft och bara levt loppan med tindrande barnögon och nöjda vuxendito.

Liksom så. Coolt. Laid back.

Men nånstans på vägen har det där sköna slappa semesterlivet blivit en lång attgöra-lista. När jag kommer hem ska jag minsann...

Så. Nu är jag här. Hemma. I flera dagar har jag varit hemma. Verkligen hemma. Bara hemma. Hemma hemma hemma.

Och vad har hänt? Jo. Jag har varit hemma. Typ så bara.

Jag har tvättat och städat och diskat och tvättat och städat och diskat hela tiden. Men ändå ser allting exakt likadant ut. Det händer ingenting.

Nu börjar jag misströsta. Den där planen om ordning och renhet vill inte infinna sig. Ingenstans. Hela huset är galet. Och garaget. Till och med gården vittnar om att vi är slarvrar.

Vad fan vill jag komma till med det här?

Förändring.

Kan jag ha vuxit som människa? Blivit lite rakare, lite ärligare,
lite vuxnare?

Eller är det solen och värmen som fått mej att förändras? Värmen
har mosat hjärnan litegrann. Luckrat upp vindlingarna och gett mej mer
jävlaranamma. Kan det vara så?

Ikväll var det nämligen Gränna m kompisfamiljen. De åt pizza. Vi
åt glass. Servitören var jättekonstig. Pratade för snabbt. Rörde
sej mysko. Och domderade. Han var så odrägligt superotrevlig mot
personalen att lilla obetydliga jag måste ge honom en uppläxning.

Nu blev uppläxningen mer ljummen än en sommarsjö och mest bara ett
ifrågasättande men ändå.

Resultatet blev att jag fick höra en lång historia om hur usel tjejen
var som servitris. Hur lite hon kunde. Hur många fel hon gjort. Hur
missnöjd han var. Hur mycket hon kostade. Medan hon stod bredvid.

Efteråt kokade jag. Och ångrade det. Och det. Och det. Och det.

Men en bra början på mitt nya betydliga liv var det.

Eller bra och bra. Fan oxå. Jag borde ha slängt glassarna och gått.
Hell!

I brist på annat

På resande fot

Lilla familjen är ute och reser. Första stoppet hos farmor. Där får
vi god mat och veta hur världen borde se ut.

Imorrn drar vi vidare till Öland. Många soliga timmar i bilen men
våra överdrivet supersnälla barn har hittills inte klagat.

Lillgrabben är som sagt nyklippt. Hattigt. Hackigt. Hafsigt. Lite så.
Men han förvandlades till en stor kille när babyfjunet försvann och
sögs in i handdammsugaren.

En förskräckt 4åring stod bredvid när mamman låtsades vara
frisör. "Klipp inte mer nu-ä." upprepade hon.

Efter en stund sa hon uppgivet: "Jag tyckte om han med långt hår. Då
var han ju söt. Och Arvid."

Nysnaggad.