Nåt å lyssna på.

Imorrn är det december och det firar jag med att dela med mig av min jullista.

Varsågod! Lite spotify är allt som behövs för att kunna poppa jullåtar.



GOD JUL!



By the way så är snartintelängrefyraåringens nya favoritlåt "Mikrofonkåt" med September.

"Spela den där låten igen. Den där "Rimmar på"." säger hon.

Så här hemma heter låten så.

Julefrid.

Inför julefriden råder galet kaos.

Så klart måste det städas, pyntas och julbakas. I mitt hem görs det i en enda röra. Städa lite här, pynta lite där och så en pepparkaka på det.

Nu var det lussebullar på gång. Och en till kaka för att vara säker på att all ork skulle raderas.

Värm degspadet fingervarmt medan du tröstar liten flicka som klämt fingret. Måtta upp mjöl och skala clementin åt gnällig tvååring. Avsluta med en snoravlägsning och lite mer mjöl på det. Gör omedelbara avbrott för att rädda utsatt porslinstomte som riskerar dekapitering.

När den där kakan skulle ut ur ugnen rådde fullt krig mellan mig och tvååringen. Han slogs och sparkades och skrattade mig rakt i ansiktet när jag sa till på skarpen. Någonting som gör mig galen. Eftersom jag dessutom var mitt inne i "ta ut superheta kakan ur superheta ugnen"-momentet blev allt upp och nervänt. Arg. Orolig. Rädd. Förbannad. Stressad. Helt färdig.

Resultat: urvrål. Lillen sprang ifrån mig som att jag sprutat eld. Det var så det kändes i halsen också.

Efteråt blev jag trött och gråtfärdig. Vi som skulle ha julmys. Sprang upp och tjurade i sovrummet. Andas, andas.

Nere var det tyst och lugnt. Han kanske blev så rädd för mig att han bara sitter i soffan med tom blick, tänkte jag.

Just som jag skulle gå ner igen hörde jag lilla storasyster: "Men så där får man inte göra. MAMMA!"

Kom ner till detta:



Stoppade båda kidsen i badet, avslutade bakningen och sket i att städa undan efter oss.

Avslutade lördagkvällen med att bjuda kidsen på nybakade lussebullar och julmust. För att riktigt försäkra mej om att nattningen också skulle haverera.

Glad första advent!

Glada barn. Glad mamma.

En ledig dag med kidsen.
Jag pendlar mellan att tycka att livet är en fest och att vilja smita undan från tjo och tjim och hitta tystnad. Nånstans, bara för någon minut.

Om den ena är glad är den andre arg och tvärtom.

Efter att lillgrabben fått utbrott nummer tvåhundrafyrtitre och kastat allt han fått tag i på storasyster, på mej eller bara iväg, stoppade jag dom i badet. Och jäklar. De var sams. I alla fall för det mesta. De roade sej i och för sej med att hoppa så vattnet tsunamierade ut över badrumsgolvet, men det var skitsamma. Under tiden tände jag ljus, lagade och dukade middag.

Tvååringen slocknade efter några ynka Bolibompaminuter vilket betydde att soontobefemåringen fick fritt babbelrum kvällen lång.

När jag fixade Bamsetandkräm på tandborsten ställde hon sig på pallen och tittade mig djupt in i ögonen.

- Mamma. Jag måste säga en sak bara, sa hon allvarligt.
- Vadå?
- Du. Är. Bäst.
Betoningen på varje ord gör lyckan ännu större.

Min kärlek.

Världens sötaste fyraåring myser med mej i sängen framför teven.
- Mamma. Vad betyder I love you?
- Jag älskar dig.
- Mamma. I love you.


Elin

Snopet.

4åringen ska sova med kusinerna, moster, mormor och morfar inatt.

När det började bli dags för avsked svansade jag efter henne med godnattkramsönskningar, tandborstförmaningar och pillihåretfjäsk.

"Men mamma. Skulle inte du åka snart?"

Det obloggbara.

Klockan är tjugoett och tjugonio. Jag är vaken.
Det börjar en film snart som jag planerar att titta på.

Klockan är tjugoett och trettio.
Filmen börjar nu.

Klockan är tjugoett och trettioett.
Jag funderar över varför jag skriver så sakta. Kan det verkligen gå en hel minut mellan dessa korta stycken?

Klockan är tjugoett och trettitvå.
Skyller på att filmen börjar nu och att jag skriver och tittar samtidigt.

Klockan är tjugoett och trettitvå fortfarande.
Jag känner att jag tappar fart. Det finns så mycket jag vill berätta men allt känns obloggbart.

Klockan är tjugoett och trettitre.
Jag ger upp.

Klockan är tjugoett och trettifyra.
Blir det här veckans bloggbidrag?

Klockan är tjugoett och trettifem.
Verkar inte bättre.

Klockan är tjugoett och trettisex.
Tappar alla mina fyra läsare bara sådär.

Klockan är tjugoett och trettisju.
Tid. Idéer. Fantasi. Allt fattas mig.

Klockan är tjugoett och trettiåtta.
Enter.