Ojobbigt på jobbet.

Idag leker livet. Jag har fått jobb. Alltså jag har fått mitt jobb fast på riktigt. Tillsvidareanställd trots att en föräldraledighet står för dörren.

Jag invigde min tid som megajätteanställd (det är så det känns) med att knappt kunna prata. Det är ingen bra egenskap när man sitter i telefon. Jag pendlade mellan att vilja gapskratta och att börja stortjuta. Från att ha frusit en hel förmiddag förvandlades jag till en kamin.

Jag är en mycket mysko människa. Men en glad sån.

Äldre.

Blev 37 jordsnurr igår.
Firade det med att hitta mitt första gråa hårstrå. Är fortfarande skakad.

Gigantisk.

På min megasuperjättelarviga lista här bredvid som jag kallar Bäst just nu finns Värmefilten med som någonting som ska vara Bäst just nu.

Ha! Vilket skämt. Jag är som inlindad i tre värmefiltar dag som natt, natt som dag. Inte så att jag svettas, men jag är alltid varm. När jag läser bok för kidsen på kvällen brukar jag tycka att det är så himla mysigt att ligga där i mitten av stora sängen, med två varma små kroppar nära. Nu vet jag inte hur jag ska placera mig för att få luft.

På natten tar jag bort täcket och sover en stund. Svalt och skönt. Vaknar en stund senare av att jag blivit ännu lite stelare och fått ännu lite ondare i ryggen av kylan, sveper in mig i täcket. Vaknar en stund senare. Varm som i helvetet igen. Av med täcket. Vaknar en stund senare. På med täcket. Vaknar lite senare. Behöver jag fortsätta? Och så alla dessa toabesök på det.

Jag är alltid varm, men det är som att kroppen inte orkar svettas. Som att det skulle ta för mycket energi eller nåt. Så all värme stannar kvar här inne. Inuti mig.

Har tappat förmågan att svettas och förmågan att frysa.

Och förmågan att röra mig utan att se ut som Kalle Anka.

Lego för alla.

Det har skrivits mycket om det nya tjejlegot. Lego som funnits så himla länge och alltid varit könsneutralt. Som har utvecklat barns fantasi och lust att skapa. Nu har danskarna släppt sin legoserie som riktar sig till hela världens flickor.

Min dotter är klok som en uggla. Hon brukar förklara för lillbrorsan att alla kan vara prinsessor, kille som tjej. Det är viktigast att alla har roligt.

Så var det reklam för tjejlegot på teven. En tjejig jeep glider gatan fram. Stannar vid cafét och köper nybakta muffins. Och slanka legobrudar skrattar plastigt.

- Såna där vill inte jag ha! säger Alice bestämt.

Jag jublar inombords. Det hör inte till vanligheterna att hon inte vill ha någonting som visas i reklamen och är riktat till tjejer.

Bereder mej på att hon ska säga något om att hon gillar könsneutrala leksaker. Att hon tycker det är viktigt att inte gynna den korkade leksaksindustrin där alla flickor ska vara smala med långt hår, medan pojkarna kan ha SvampbobFyrkantkropp. Hon är någonting utöver det vanliga min lilla tjej.

Hon ser på mig med sina kloka 6årsögon och säger:
- Mäh! Jag vill ju inte behöva bygga upp det.

Trötthet.

Jag blev så himla glad när sambon påminde mej att det är "30 grader i februari" på tv ikväll. Det var så spännande förra veckan och det är något så ovanligt som en riktigt bra, svensk serie.

Ja, nu ligger jag här. Nyvaken. Vaknade 7 minuter efter att programmet slutade. Somnade väl ungefär en timme innan det började.

Det är så tråkigt att vara så här himla dödstrött. Somnar som en stock bara någon slutar att prata med mig.

Och så fort småbarnen somnar är det ingen som pratar med mig längre. Så himla skitkul har vi det i vår familj.

Dags att somna ifrån allt igen.