Spin of hope

Jag gjorde det! Jag gjorde det! Jag gjorde det! Tusen jobbiga saker bara sådär. 

Nummer ett: träningskläder. Hittade mina gamla cykelbyxor med inbyggd blöja och nån noppig t-shirt och kände mej totalt ocool. Men över då? Då ska man förstås ha nåt luftigt, nåt som kan kallas överdrag och inte 100% bomull som passar bäst till myskvällar. Men nåt annat hade jag inte. 

Nummer två: gå in genom entréen på gymet. Alltså som jag våndats över detta moment. Som att hela världen skulle titta uppifrånåner, peka och hånskratta. Och vad pinsamt att komma in och vara vilsen. Jag kom in och var vilsen och fick därför beskrivning var jag skulle ta vägen. Piece of cake. Vad var det att ha ont i magen över? 

Nummer tre: spinningen. Det var ungefär tio år sen sist, kanske mer. Känn på den. Tio ÅR. Och ändå gled jag in och bara ägde. Nej, nu ljög jag. Det var tufft, men ändå roligt. Och jag kände att jag hade kontrollen. När ledaren (som var överdrivet super!) bad oss växla upp, brantare backe, så kunde jag låta bli det. Mitt val liksom. 

I de tuffaste momenten kunde jag tänka på hur jäkla duktig jag är. Lovebomba mej själv. Den där runda tjejen med högrött ansikte och noppig tröja fanns det väl ingen som brydde sej om, mer än jag. Och jag var banne mej stolt över henne. 

Med soffan full av gullungar och cheezdoodleshjärtan

Pappan afterworkar med sina arbetskamrater men jag och barnen har ätit tacogratäng i sann fredagsmys-anda. Nu tittar vi på Prinsessan och grodan och myser i soffan. 

- Vilka underbara barn jag har! utbrister jag lyckligt. 

Femåringen, som är djupt insjunken i filmen: 

- Tack. 

Det du inte ser...

Dag ett utan socker gick riktigt bra. Jag jobbade kväll och på jobbet har jag ingen vana att äta godsaker så jag hade ingen tanke på det alls. När jag kom hem tog jag en stor kopp te och kände mej duktig och lite vuxen. Gör av någon anledning alltid det när jag dricker te. Det är sunda människor som dricker te. Folk som är nöjda med att dricka varmt vatten utan tanke på den där krämkakesemlan som jag åt i söndags. (Det var förr i tiden, då jag åt socker. Minns inte mycket. Mycket länge sen.) Hur som helst åt jag en macka lchf-style till också, så så himla yogalik var jag inte. 

I sängen låg sambon och läste tidningen. Sneglade dit och råkade se: DET DOLDA SOCKRET I DITT TE. För att vara säker på att slippa dolt socker bör du köpa te på lösvikt. Vad trött jag blir. Nu säger inte jag att jag mår sämre av den där lilla sockerkonsumtionen (jo fan!) men jag vill välja själv. Och idag, till skillnad mot exempelvis i söndags, väljer jag osötat. 

Ointressant satsning

Okej. Ingen bryr sej och alla har tröttnat på 5-2, lchf och Viktväktarna. Jorå. Jag vet. Men nu har jag ätit helknäppt ett tag. Jag har återigen fastnat i det där sockret. Jag är sötsugen flera gånger om dan. Står emot ibland. Äter ibland. Och mår inte bra. Huvudvärk, trötthet och deppighet. Det här går ju inte. Så nu blir det sockerfritt. 

Hade tänkt starta nystarten med en härlig vårspringtur men våren ställde visst in. Man får lätt ett sug efter choklad när det snöar. Men icke för mej. Nån ruta mörk choklad är godkänt men inget molätande. 

Där var planen. Som att nån bryr sej. 

Sista vab-dagen i mars?

I morse sov Tyra som en stock trots att Arvid babblade utan förmåga att viska. Hon brukar annars vakna av minsta lilla ljud eller rörelse. Efter ett tag gick jag ändå upp en sväng. När jag kom tillbaka till sovrummet satt hon upp, kvittrande glad som alltid, men med stängda ögon. När jag kom närmare såg jag att högra ögat var öppet någon millimeter så hon lutade helt enkelt huvet bakåt och kikade ut genom gult klibb och klet. 

Vi har ägnat dagen åt lite städ och stök. Tyra stökar. Jag städar. Emellanåt tar hon min hand och leder mej till soffan. Hon hämtar fjärrkontrollen, pekar på teven och beordrar. Då tittar vi på tv en stund, läser nån bok, matar nån drake eller docka. Sen börjar jag städa igen och Tyra stökar vidare. 

Ibland säger hon "Appa!" Det betyder papper. Då vill hon ha näsan torkad eller torka den själv. 

Så nu vet du vad vi pysslar med. 

Sjukt frisk.

Vi har jubileum här hemma. Snart en månad med sjukstuga. Det firar vi med att dunka skallen i nån tegelvägg, halka i duschen eller kräkas i soffan. Oklart ännu. 

Jag är uppriktigt förvånad. Att det dyker upp nya sjukdomar. Och gamla fast på nästa person. 

Hur som helst är det inte synd om oss. Under de snoriga näsorna, värkande örona och trötta kropparna finns finfint fungerande kroppar. 

Igår såg jag ett av mina favvoprogram Husdrömmar. Blev påmind om hur jäkla skitsamma det är med de där extrakilona, neverending plockandet här hemma och den tomma plånboken. Alla drömmar om husbil, Thailandsresor och megabalkong. De drömmarna har vi tillsammans. Och vi är friska även om vi just nu är sjuka.