Det regnar

Vem vill läsa ett blogginlägg om vädret? Om att det är snart är juLi och jag har blivit tvingad att återinföra strumpor i min garderob? Igår blev det till och med fleeciga julklappsstrumpor. Inte underligt att jag sjöng "Vi komma, vi komma" som godnattvisa för Tyris. 

Okej. Ingen vill läsa för alla har ett eget fönster att titta ut igenom, en egen sommar som regnar bort, egna förfrusna tår och egen facebookfeed proppad med info om att det är dåligt väder. 

Och den som nynnar på Tomas Ledin får en tjottablängare. 

Skratta här

Ni vet när man skämtar med någon som inte riktigt hänger med. Så man står där och känner sej fånig. Skämtet kanske helt enkelt inte var speciellt roligt i ditt fall. Det händer förstås aldrig mej. (Moahaha! Där fick du ju ett exempel på himla superskojiga jag.)

Jag lider av skämtTourettes. Fast skämten uppenbarligen inte går hem fortsätter jag. Skämtar med alla hela tiden fast jag egentligen inte vill. Jag biter mej i tungan och väser "Skärp mej!" men tretti sekunder senare kommer ett till joke.  

Jag ler på mitt skojsätt eller använder min skämtarröst men otroligt nog förstår inte personen jag aldrig tidigare träffat att det är läge att le mot mig. Ett litet leende bara så slipper jag känna mej fånig och ångra mitt snustorra skämt. 

Men det är många som inte förstår att det är läge att le där, i det där ögonblicket. Strax efter jag pratat kissåbajs eller bara sagt nåt helkorkat. Istället för ett fniss möts jag av frågetecken. "Skämtar hon eller är hon helt dum i huvet?"  Ofta skämtar jag psykopatskämt. Att jag skulle vara elak mot mina barn till exempel. Fnissigt om det var en sketch kanske (troligen inte, men låt mej tro det) men när man inte har en aning om vem jag är kan man förstås tro att det är läge att kontakta socialen ögonaböj. 

Avslutar detta utan skämt. Hej! 

Sommartid och istid samtidigt

Semester. Skitkallt men himla härligt. Jag ligger i sängen under varmt täcke, sambon snussover bredvid, tjejerna tittar på tv nere och lillgrabben sover i rummet bredvid. Jag har till och med INTE barnprogram på sovrumsteven. Overkligt.

 

Midsommar var lugn och skön tillsammans med goda vänner på camping. Det var isvindar men inte jättemånga regndroppar, så helt ok. 

Idag blir det storstädning. 

Eller kanske mer lillstädning på grund av överdrivet slö. 

Min pappa

Han ligger i en säng när vi kommer och spricker upp i ett stort leende. Han har blod i armvecket och soppfläckar på landstingströjan. Men han berättar glatt om upplevelsen från de smärtstillande medlen. Han åkte igenom tunnlar, berättar han. Så blir han tyst och snarkar lugnt. Och vaknar och pratar igen. Tunnlar som går till nåt land som Japan. Och pengar hade han. Joru. Han handlade hur mycket som helst. Tystnad. Snarkning. 

Jag sätter mej och håller hans mjuka hand. Den är iskall precis som hans nakna fötter. Mamma ordnar filt och ombyte medan pappa pratar och sover. 

Ska inte du jobba? frågar han mej. Jag har redan slutat för idag. Han snarkar till svar. 

Sköterskan tror att pappa behöver vila. Jo, det vet vi. Han behöver vila, men han behöver prata om tunnlar och onda axlar och fotbolls-VM också. Men vi åker hemåt igen och lämnar en liten pappa med iskalla händer kvar. 

En påminnelse om forna tider

Fick just ett mejl från en kär gammal vän. Eller tydligen är dom flera? Ja, okej. Ett mejl från ett gäng underbara vänner. 

Jag har faktiskt inte läst mejlet än, men jag såg avsändaren (avsändarna?) och det högg till i magen. Vårt liv tillsammans känns så avlägset och tyvärr som ett avslutat kapitel. Det var sällan vi sågs speciellt länge, men det gick bara nån dag så var det vi en stund igen. Så började vi glida isär. Det kom annat emellan och jag hade varken tid eller ork. 

Jag har försökt få det att fungera mellan oss igen, men det har bara blivit stelt och känts jättejobbigt. Minst sagt. 

Men jag borde kanske ge oss en chans igen. 

Mitt svar på mejlet:

RunKeeper - Jag miss us too. I promise. We had it so jättevery roligt once upon a time, i alla fall efteråt. Now I have some new friends at the gym, but I will really ansträng myself to spend some time with you too. 

Yours truly,

Elin