Blueberry hill.

Igår var vi i Trönö och åt fisk och potatis hos mormor och morfar. Alltid lika populärt.

Efter maten tog vi en promenad ut i blåbärskogen. En millimeter in fanns tusentals blåa bär. Alice var eld och lågor och ville aldrig gå därifrån. Arvid var lite mer tveksam. Det är nog inte så skönt att krypa runt barfota bland ris, barr och grenar.

Nu har alla våra bär hamnat i muffins. Tyvärr blev de misslyckade. Som det mesta jag tar i.

Hos oss försvinner just nu taket och ersätts av ett nytt. 3 småländska takläggare har flyttat in, men tillbringar den mesta av tiden här i Söderhamn ovanför våra huvuden. Jag går runt och har ständigt dåligt samvete. Det känns som jag borde bjuda på någonting. Nu är dom säkert törstiga. Kanske kaffesugna? Eller bara en frukt? Men nu borde de ju vara riktigt hungriga. Samtidigt vågar jag inte störa.

För att fly alla flygande tegelpannor (och för att det är himla supertrevligt förstås) hälsade jag och kidsen på hos Träsktanten. Alice och Hugo pendlade mellan att tycka att det var himla jätteskoj att leka tillsammans till att bara vilja leka "sälv". Det är inte lätt att vara tre år. Men vi vuxna hann dricka kaffe och prata prata prata.

Nu ska jag låna ut min superdator till bonusdottern som ska fylla sin nya coola mobil med musik att lyssna på mellan fotbollmatcherna i Umeå.

Arvid fyller 1 år.

Det har gått ett helt år, ett jordsnurr, sen jag låg på förlossningen och kved att det aldrig i livet skulle gå.

Men ut kom den lille grabben, sötare än socker. På bilden är han en vecka gammal och nyss hemkommen från neo.

Superföraren.

Vi har semestrat. Huskvarna för att träffa sambons släkt. Och sen Öland för en riktig familjesemester.

Vi bilade i närmare 200 mil. Av de körde jag... ...vänta, måste räkna... ...först körde vi ju dit, ja... ...jo, det borde bli typ... ...på ett ungefär... noll mil. Noll kilometer. Noll meter. Noll centimeter. Noll millimeter.

Och jag som kör så jäkla bra. Eller gör jag inte? Var det därför sambon tog sej åt axlarna och kämpade kämpade kämpade dom extra milen bakom ratten?

Dagen efter vi kommit hem åkte jag, Alice och Arvid till Trönö för att träffa mormor och morfar. Alice satt heeela vägen: "Kör försiktigt, mamma!" "Du behöver inte köra så fort." "Det kommer en biiiil!"

Så till slut blev jag rädd själv.

Men jag får fortfarande köra barnvagnen.

Host host host.

Vi får låna mögelsaneringspengar men läkaren trodde inte att min astma och hosta var mögelrelaterad. Hur han kommit fram till det med en övervimsig patient med noll koll på sitt eget mående låter jag vara osagt.