Friskis - nope. Svettis - japp.

Eftersom jag funderat på sån där knytaihopmagsäckenoperation har min kropp bestämt sej för den ekonomiska varianten. Min hals har helt enkelt svällt igen så jag inte får ner mycket annat än vatten. Och glass går rätt bra. Ibland.

Än så länge fungerar dieten skitdåligt. Min hals är snart axelbred och jag orkar inte gå uppför ett våningsplan i Mossbergsslottet utan att pausa och andas.

Men om man badar i grädde, borde inte porerna släppa in lite och ge mej den där efterlängtade mättnadskänslan då?

Och så var det dom där halstabletterna. Går det inte att tillverka halstabletter utan laxerande effekt? Men gärna med relaxerande effekt.

Baby, it's cold INside.

När jag huttrat under täcket ett par nätter tryckte jag på on på elementet. I smyg.

Jag kunde springa upp barfota till gråtande barn utan att börja gråta själv. Jag kunde ha kroppsdelar utanför täcket utan att behöva isskrapa loss något på morgonkvisten. Jag kunde sova.

Men jag visste att lyckan inte skulle vara förevigt. Då och då sa elementet knäpp och lilla gröna lampan tändes. Jag stelnade till och hukade lite för det kommande slaget.

Nej. Okej. Inte sant.

Men han upptäckte det och stängde av. Förbjöd mig att sätta på det igen.

Nu har jag upptäckt små, ljusa hårstrån på kinderna. Min kropp förbereder sig för istid. Jag förvandlas till ett pälsdjur för att överleva.

Undra om sambon låter mej ha elementet på när jag börjar låna hans skäggtrimmer.

Ungefär så.

Städa, diska, tvätta, damma
Varje dag är det detsamma

Ungefär så.

För att underlätta har vi investerat i en ny dammsugare. Och tametusan. Det flyger ju in saker i röret utan att jag gnussar in det. Jippi!

Men den har redan gått sönder. Lite.

Förra helgen brann tvättmaskinen. Sambon åkte iväg och slängde ut några tusenlappar på en ny. Och när man plockar ut tvätten efter en timme och tjugofemminuters runt-rullning så luktar kläderna rent. På riktigt.

Idag hade fyraåringen en kompis på besök. De letade "ritarplattor" och kom in till mej i sovrummet.

- Okej. Jag ska leta, sa jag och började tafatt lyfta på megaberget som pryder mitt skrivbord. Kläder som ska lagas, böcker som ska tejpas, papper som ska gås igenom, en pall som borde limmas, en hög med pennor, en tidning, cd-skivor, fina bilder, ett par skor...

-Men mamma. Du måste verkligen städa.

Och är det inte det jag gör? Hela tiden. Här städar jag. Och där städar jag. Och där borta. Också här igen. Också lite där för det var länge sen.

Det slår aldrig fel. Städar jag så det blir ordning på ett "nytt" ställe så växer min megahög på skrivbordet någon extra decimeter.

Alla som tycker jag ska slänga allt och börja om räcker upp en hand.

-----

Men ni har FEL. Den som spar han har.

Ungefär så.

Pannkaksmannen

Den STORA finalen i Biggest loser.

4åringen:
- Vad platt han blev!


Elin