Min fantasivärld är still going strong.
Jag tog alla mina kilon, stoppade elefantfötterna i joggingskorna oxå bar det iväg.
3 kilometer senare.
Pendlar mellan halvdöd och heldöd. Ont i ena knät. Huvudvärk. Törstig. Ansiktet är djupt lilarött.
Och kroppen är lika oformligt Barbamama-aktig som innan.
Tror ni att det blir "påtigen" om ett par dar? Det är nämligen det som är planen.
2 kommentarer:
Men oj, hur orkade du springa idag av alla dagar?! Jag tänkte tanken, kände värmen och slog bort tanken lika snabbt. :) 3 km och du lever fortfarande - det är fanimig en bedrift, darling!
Jo men, jag är ju jävligt strong. ;)
Tack. Jag ska läsa det här inlägget när det är dax för nästa "springtur".
Skicka en kommentar