Naturen går till attack

Inatt drömde jag spökdrömmar om ett elakt träd och idag blev stackars Alice anfallet av ett. Efter supergod påskmiddag hos mormor och morfar piskade en gren till rakt i ögat och efter lång tids gråt och öppningsförsök åkte vi till farbror doktorn. 

Jag trodde på trolleri. Den magiska doktorn skulle skölja ur en pytteliten men ondskefull träflisa och simsalabim var hela världen happy igen. Men icke. 

Efter bedövningssalva och titt in i ögat konstaterade läkaren att det var ett stort skrapsår. Vi har fått ögonsalva som tydligen en halvskräckslagen mamma ska droppa i ögat 2-3 ggr om dagen. Och om det fortfarande gör ont om en vecka blir det ögonspecialist. Ont i en vecka? Ont i en minut är ju en minut för mycket! 

Så nu gråter vi här hemma. Över roligt påsklov som blir ett enda långt blundande. Över jobbiga droppar som kanske gör ont. Över solen som plötsligt blivit nåt att akta sig för. Och jag gråter en skvätt av lycka över hur friska mina barn trots allt är. Och för att det är förjäkligt att min gullunge skulle råka ut för nåt sånt här. 

Nu längtar vi till fredagen när roliga skåningar kommer hit och livar upp. Håll tummarna att det inte längre gör ont då.