söndag 31 maj 2009

Lilla mamma.


Frukost ute i värmen. Ny fin blomma i present. Lilla Alice: "Jag älskar dig."


En tipptoppbörjan på en härlig morsdag.


Tyvärr fick jag inte vara huvudperson länge. Självklart gjorde det ont i mitt egohjärta, men det var bara att bita ihop. Det var nämligen konfirmation. Det betydde 2 timmar i kyrkan. Jag upprepar: TVÅ timmar i kyrkan. Sen var det kycklingsallad och jordgubbstårta på Mossberget.


Lille Arvid mår inte bra. Han har feber och kräks. Då och då ligger han i min famn och flämtandas. Jag flämtar med för jag blir så skraj.

Strandfynd.




På lördagen mös vi på vår alldeles egna strand. Grillade korv (igen), läste, lekte, badade fötter och tog det allmänt easy.

Ett litet smakprov av sommaren.


De 5 stora!


I fredags var jag och kidsen på Järvzoo med Mariagården. En härlig dag tillsammans med toppenkompisarna Camilla och Hugo. Vi såg en hel massa djur. Tyvärr var komin&hälsapådjuren-delen stängd. Vi såg en ensam kanin hoppa runt där inne och tydligen var just den synen det som fastnat i Alices huvud. Hon hade bara sett en kanin när pappsen frågade om dagens upplevelser.

onsdag 27 maj 2009

Cirkus.

Igår var det cirkusdax.
Förra året var Alice helt förstörd över det höga ljudet. Hon var bara ledsen, ledsen, ledsen. I pausen mutade vi med godis och vips! var hon glad igen. Men när rädslan försvann blev hon trött istället. Inte så lyckat.

Så var det dax att besöka det runda, popcorn- och sågspånsdoftande tältet igen. Under dagen pendlade Alice mellan att tycka att det skulle bli himla roligt till att hon inte ville gå. När vi hoppat ur bilen hade hon bestämt sig för det senare. Det var myrsteg och flackande blick. Stora starka pappa fick bära och när vi väl var på plats gick det klart bättre än förra året.

En klubba i pausen gjorde att livet lättade ännu litegrann. Så i andra halvlek satt lilltösen till och med och applåderade.

Men jag slår vad om miljoners miljoner att om clownerna snubblade runt och sprutade vatten på varann ett par timmar tidigare på dygnet så skulle garanterat en liten treåring hänga med i skrattsalvorna.

fredag 22 maj 2009

Skrattar bäst som skrattar sist.


Lilla Alice pratar bajs och kiknar nästan. "Bajsprutt!" Hahahahahaha!!!! "Bajskorvsprutt." Hihihihihihihihi!!! "Korvpruttsbajs." Hahahahaha!!!

Ja, ni hör. Man kan knappt hålla sej.

Och det pinsamma är att för mej är det precis så det är. Hon är så tröttsam med sina kissochbajsskämt och jag och sambon säger till varann på vuxensätt att det är bara att ignorera... Oxå skämtar hon nåt kissigt, bajsigt, pruttigt och jag hickar till i ett litet fniss som jag försöker täcka över med en genomskinlig host.

Trädgårdsarbete.

Varje vår drömmer jag om en vacker trädgård med perfekta ogräsfria rabatter, hemodlade grönsaker och blomster blomster blomster i massor. Men jag tröttnar alldeles för fort.

I år gör vi ett nytt försök.

Vi begav oss till Åsbacka trädgård med en fullmatad plånbok och en hel massa idéer.

När jag och sambon gled runt i växthusen och valde bland allt färgsprakande och väldoftande, med en överlycklig Alice springandes barfota i gångarna, blev vi på något sätt hypnotiserade. Vi började drömma om att ha eget jätteväxthus och sälja smaskiga ekologiska grönsaker, kanske t o m helt satsa på blommor (vi skulle ha jättemånga av de där lila och de gula, och såna där vita). Oj oj oj. Vad harmoniska vi skulle vara. Vattna lite här, knipsa lite där.

Men så fort vi kom hem till Mossberget och alla små papperskassar med den vackra grönskan var utanför bilen kom jag liksom på att det inte är så himla roligt med det där gröna. Det är så mycket som måste göras. Allt det döda från förra året ska förstås ut ur växthuset innan det nya kan sättas in. Och all den där jorden. Vad tung den är! Och in under naglarna hamnar den trots handskar och spadar. Och var är alla fina krukor som jag minns från förra året? Och när ska vi fika?

Trots allt blev det rätt bra. Kobajs i växthuset och tomater och gurka. Min alldeles egna Martin Timell snodde ihop en pallkrage där jordgubbar, sallad och dill ska frodas. Och bland alla leksaker, gamla tidningar, vattenslangar och maskrosor finns det lite finfina blommor i halvfula krukor. En hel massa grönt rikare och en otrolig massa stålars fattigare.

onsdag 13 maj 2009

Grön glad vardag!



Igår packade vi med oss kycklingsallad och begav oss till Ålsjön. (Behöver jag nämna att när vi kom fram fick jag vända tillbaka till Mossberget för att hämta picknickkorgen? Nej. Det känns onödigt.)

En liten promenad sen kycklingsallad som avslutades med melon.
Varför gör man inte fler vardagsutflykter?
Allting var verkligen frid och fröjd. Arvid hade somnat sött i vagnen och slumrade vidare i bilstolen.
"Får jag somna i bilen?" frågade Alice.
"Ja, det får du."
"JAAAAA!!!"
"Men du får inte vakna när vi flyttar över dej i sängen. Då är det natt och du ska sova."
"Jag lovar."
Ett normalt löfte som en normal mamma tvingar lilla barnet till.
Framme på Mossberget håller treåringen sitt löfte. Men Arvid vaknar och vill inte somna om. Trots välling och mitt eviga mantra: "Men nu måste du somna."
Det verkar inte som han förstår hur viktigt det är att han somnar. Hur hela mammans välmående hänger på den lilla detaljen. ´
Näpp. Han skiter fullständigt i det. Han gråter och snorar. Han skrattar och leker. Han lägger sej och nästan somnar och blir plötsligt galen på täcket, galen på mammas arm, galen på ljudet, på värmen, på gudvetvad. Allt i ett enda virrvarr.
Efter att Malena Ernman gått vidare är det som han slappnar av och äntligen äntligen blir andetagen djupare. Kan det vara hans Eurovisionsschlagernerv som gjorde det?

tisdag 12 maj 2009

Får får får?

Inatt drömde jag att jag var på IKEA och shoppade. Hur mycket som helst shoppade jag. Jag var alldeles lycklig i magen när jag vaknade.

Så idag tog jag mej en shoppingtur. Men inte alls den där superroliga varianten som jag drömt om. Nej. Det blev storhandling på Coop. Det roligaste jag kom hem med var ett fågelbad. Och en bit vattenmelon. Sen var det mest köttfärs, blöjor, ris och annat skit som en barnfamilj kan tänkas behöva.

Vid kassan fick Arvid beröm av kassörskan för att "han var så snäll".
"Ja, han är det." sa stolta modern.
"Ja, är heter det väl. Han är snäll. Men han var ju snäll förut också."

Vad svarar man på det?

söndag 10 maj 2009

Törnrosa.

Nu är farsan hemma igen. Han ligger i sängen och sussar. Han har inte sovit en blund (påstår han) men han har bara tillåtelse att sova 2 timmar. Det är hårt att vara efterlängtad.

På tal om att sova...

På fredag kvällen var vi bjudna till Stugsund för fredagsmys. Tacomiddag och vuxet sällskap. Det kunde inte bli bättre för en gräsänka. Jag fick till och med en välkomstdrink.

Efter ett tag började Maja fråga om inte Alice kunde få sova över igen. Det blev så. Från att ha varit en blygis förvandlades hon till coola bruden när beslutet väl var taget.

Natten gick relativt bra. Maja blev sjuk, vilket väl inte kan räknas som bra i och för sig, och vid femsnåret hade Alice vaknat och fick komma in till stora sängen där Maja redan låg och sussade. Där somnade hon om och vaknade inte förrän vid halv tio.

Det är nästan så man blir förbannad när man hör det. Här hemma sover hon inte längre än till sex om jag så skulle hålla henne i sängen med våld. Och just våld har jag hört är det mest effektiva sättet att få små treåringar att sova...

Igår ville Alice sova hos Axel och Maja igen.
"Det är mycket skönare där." förklarade hon. "Deras säng är myyyycket skönare."

onsdag 6 maj 2009

Dagens ord.

Alice funderar, del åttahundrasextifyramiljonerniohundranittiotretusensextiofyra.
"Mamma. Vad börjar tortilla på?"

tisdag 5 maj 2009

Framsteg.


Mina kloka barn gör framsteg på framsteg.
Idag har Arvid krypit en hel del. Hasat sej lite på stjärten ibland oxå ett litet krypsteg.
En framtand är ordentligt framme. Framtand på övervåningen alltså.
PLUS att han lärt sig klappa händer. I bilen på väg hem från dagis sjöng jag och Alice med i hitlåten Vipp-på-rumpan-affär. (Etta på Englandslistan just nu tror jag.) Jag hörde ett klappljud och vände mej om och såg Arvid digga stenhårt.
Oxå lilla Alice då. Klok som en uggla. En väldigt väldigt söt uggla. Idag tog jag mej tid att bjuda på den kulinariska rätten snabbmakaroner och hots. Hela kostcirkeln samlad. Till detta serverades självklart ketchup.
Alice, som aldrig upphör att rabbla bokstäver, pekade på flaskan och bokstaverade. "K-E-J, nej, T-C-H-U-P. Käpptjutt."

Tro't eller ej.


Men sambon och tonårsbrudarna hamnade på samma hotell som jag, Mattias och Alice bodde på för 2 år sen.

fredag 1 maj 2009

Flax gånger två.

Man kan ha tur. Också kan man ha Tur med stort T.

Igår hade vi Tur, jag och sambon.

Nyhetschefen lyxade till med utelunch på McDonalds (utan att bjuda med sin snälla söta sambo) och glömde jackan med visakort i fickan. 5 timmar senare upptäckte han sitt misstag och skyndade dit. På stolen där han satt och smaskade i sig nyttigheterna en halv arbetsdag tidigare hängde jackan kvar med kort och pennor och alla andra ägodelar kvar.

Själv hade jag bråttom iväg för att titta på en otroligt spännande fotbollsmatch. Lervik mot Östanbo. När jag försöker få på barnen kläder och fundera ut vad man måste ta med sig ringer mobilen. Mattias berättar att han lovat att hans arbetskamrats flickvän ska få åka med oss. Vi skulle ha hämtat upp henne för en kvart sen. Oj jäklar. Skynda skynda. Lägger ifrån mej mobilen på biltaket och spänner fast ungar, kastar in väskan och drar iväg. Fort fort fort.

Åker en bit. Svänger hit och svänger dit. Vi ska hämta upp flickvännen på en lekplats och bredvid den ligger en busshållplats. Där står en ung, blond tjej. Det borde vara flickvännen men ändå svänger jag in mot lekparken några meter därifrån. Eftersom jag är osäker på om det verkligen är Den Tjejen bestämmer jag mej för att ringa sambon och klargöra om det är hon. Mycket enklare än att fråga henne liksom...

Först då upptäcker jag mitt misstag. Mobilen. Jag vet att jag la den på taket i hysterin men hoppas förstås att jag senare flyttat den. Amanda får ringa. Inte ett ljud. Jag öppnar bildörren och hör de bedjande orden jättesvagt. (Mobilsignal: "Snälla, snälla, snälla.") Kliver ur bilen och hör musiken högre. Som i trans (inte nååå överdrivet) letar jag mot ljudet. Och på vägen, tio meter från bilen, ligger min mobil och ringer.

Varför köpte vi inte en bunt trisslotter istället och höll hårt i alla våra ägodelar?