Blev tvungen att gå tidigare från jobbet och alltihop kändes urlarvigt. Okej, jag är alltså en sån som går till läkaren på grund av lock för örat. Pinsamt. Och var det inte dessutom så att det släppt lite. Eller? Jag svalde och tryckutjämnade och hoppade på ett ben och drämde hårt i bakhuvudet. Till slut blev jag bara mer och mer säker på att alltihop var inbillning.
Farbror doktorn kikade in i örat. Tydligen var örat fint (?) men trumhinnan buktade inåt (??). Diagnos: allergi. Eftersom jag är frisk som en nötkärna i övrigt betyder det att jag bara är allergisk i ena örat. (???)
Men vem säger emot en läkare? Not me.
Av nån anledning har jag alltid skitbråttom när jag är hos doktorn. Som att om jag stannar för länge bestämmer sej läkaren för att jag har cancer. Ut fort innan nåt hemskt händer. Istället för att ta det lugnt och ställa de miljoner frågor som dyker upp fyra sekunder efter jag gått ut genom dörren.
Det kan säkert spela in att jag är där för att jag har en skämta-aprillo-sjukdom. Patient med lock för örat. Doktorn skakar på huvet och tänker "Skaffa dej ett liv!" Typ.
Skit samma. Locket är kvar men har lättat något. Tror jag. Oklart hur jag egentligen mår. Eventuellt är öronen helt normala men jag lider av schizofreni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar