Vi kom i tid till kyrkan igår. Halleluja! Det var nästan så att Jesus på korset började sprattla med tårna där framme.
Men när vi nu hade chansen att sätta oss långt framme och verkligen se någonting annat än finfriserade bakhuvuden fick jag en släng av folkskygghet. Vi satte oss därför näst längst bak. Jag såg med andra ord ingenting alls. Anade världens sötaste lilla Alice förstås, som sjöng så vackert.
När alla barn klämde i med Idas sommarvisa grät jag. Fick fokusera på allvarligheter för att inte hulkgråta. Det var så vackert att till och med busArvid tog en paus i klättrandet och billekandet.
Examen avslutades med avtackning av en fröken. En fröken som jag aldrig sett och aldrig hört namnet på. Då grät jag igen. Tyckte själv att det var mycket mysko.
Efteråt blev det fika hemma. Jag bjöd på en tårta med färska jordgubbar som jag slängt ihop strax innan. En otroligt vacker tårta! Lyfte på locket till tårtan och ut spred sig en ljuvlig doft av... ...nämen... ...det luktar ju bajs!
Jajamen. Vackra tårtan hade av någon anledning förvandlats till någonting bajsdoftande. Gräddblandningen med philadelphiaost och jordgubbarna tillsammans kanske hade gett en kemisk reaktion, vad sjutton vet jag?
Men faktum är att det smakade inte så illa. Det var faktiskt rätt gott. Säger en som vågar smaka på det mesta.
Hade även kaneldrömmar, chokladbollar och bullar. Barnen var förstås överlyckliga och kastade sej över alla godsaker.
Eller inte.
Arvid somnade som en stock medan jag försökte ordna finfika. Gick inte att få liv i honom ens när jag lockade med chokladbollar. Då sover han stenhårt.
Och Alice hade en lös tand. Så lös att hon var livrädd att svälja den. Denna livrädsla kan mycket väl ha kommit från mammans livrädsla och tjatande. "Passa så att den inte ramlar ur och du sväljer den." "Känn efter då och då att du har tanden kvar, så du inte råkar svälja den." "Tugga ordentligt så att du inte råkar svälja tanden." Ja, lite så tjatar jag. Nu vågade hon inte ens svälja spott. Satt och gapade med en tand som svajade bara hon flåsade men som hon omöjligt kunde dra ut.
Så hon ville förstås inte tugga i mina urgoda bullar.
I morse drog jag ut tanden på henne. Monstermorsan gör sånt. Så i eftermiddag ska vi banne mej fika allihopa. Igen. Det finns massvis med godsaker kvar, till och med bajstårta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar