Vi har gjort det i år igen. Misskött skottningen. Så nu har vi ett böljande ishav på vår uppfart. Det betyder att vi måste ta snigelsteg för att inte slå ihjäl oss.
Idag tog jag snigelsteg men kanske var jag en lite för kvickfotad snigel med för mycket schvung i armen när jag öppnade passagerardörren för att ta ut liten Tyra. Det sa bara schwopp så låg jag död ner. Halvdöd i alla fall. Jag slog käken inne i bilen på tröskeln liksom och studsade sen ut med huvet på isen. Herregud. Låter det inte som en fruktansvärd olycka. Känner mej fortfarande mörbultad och väntar på att jag ska börja kräkas på grund av hjärnskakningen.
Jag ältar i mina skrubbsår och min huvudvärk med stackars uttråkade fyraåringen. Men det är ju vardag för honom. Han ramlar hela tiden. Och slår sej mycket värre än mitt lilla (jätteskitstora!!!) fall.
Ibland gråter han: "Vaffö lamla ja mamma? Ja lamla för ingenting!"
Jag vet varför jag ramlade. Måste bero på att jag är lätt som en fjäder. 0,7 kg down förra veckan. Yey!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar