Det är skithemligt vad jag väger. Jag skulle aldrig berätta det för nån. Som att det verkligen är en hemlighet att jag väger alldeles för många kilo för mycket. Som att om jag berättade Sanningen skulle omvärlden gapa och säga i kör: "Men gud, jag som trodde du vägde 62,5!" Som att mina kläder i storlek XL gör att jag uppfattas som rätt petite. Som att jag när jag stånkande pustar mej upp ur sittande ställning framstår som normalgraciös.
Antar att om jag skulle lyckas så blev det annat ljud i skällan. Då vore ju det hela en prestation. Jag vägde så hääär mycket förut och nu väger jag så här lite. Man knäpper en sån där "dom-här-byxorna-hade-jag-förut-och-nu-får-jag-plats-i-ena-benet"-bild. Man hånskrattar lite åt den man en gång var.
Jag kommer i mina gamla föregraviditetenbyxor nu. Det säger väl egentligen inte så mycket eftersom jag var tjock då. Och är nu. Och så länge den där dallrande jättehakan är kvar så kan jag inte vara riktigt glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar