Lchf is da shit.

Helt galet vad många komplimanger jag fått för att jag gått ner i vikt. Galet! Jag känner mej som ett benrangel till jag ser mina dubbelhakor, fladderarmar och skengravidmagen i nån spegel och inser att det är rätt långt kvar. Men skitsamma. Det värsta är liksom gjort.

Och, nu tycker jag att du ska anteckna. Eller skrika ut det över världen på taket av Oskarsborg (jag tror den byggnaden finns på jordens högsta berg, va?). Eller tatuera in det i svanken och ha magtröja resten av ditt liv.

Listen up! Jag har gått ner tjugo kilo. Det är typ skitmånga smörpaket. Eller ett lodjur. Eller fler mjölkpaket än vi köper på en månad. Rada upp tjugo leksaksbilar och tänk dej att alla dom små Oplarna och Volvosarna och Blixten McQueenarna har suttit nånstans på mej. Weird!

Så nu kan jag börja använda plagg som legat och skämts djupt där inne i garderobshörnen. Och när jag skrotar runt här hemma så säger det då och då schwopp! och byxorna ligger vid anklarna. Kul. Och lite knasigt.

Idag köpte jag skor i en storlek mindre än vanligt. Det berodde nog mer på skomodellen men jag är så inne i mitt skryt att jag tyvärr har svårt att sluta.

Jag är som en sån där jobbig lillasyster som inte slutar babbla fast du är på väg in i ditt rum och är totalt ointresserad och stänger dörren mitt framför ögonen på mej samtidigt som jag vrålar: "FATTAR RU? TJUGI KILO!!!"