tisdag 2 juli 2013

Vikten av att skita i vikten.

Vad väger du nu då? Nej, den frågan vägrar jag svara på. Det är superduperskithemligt eftersom... typ för att... jomen det vill inte jag att nån ska veta. 

Egentligen är det helt sjukt. Vad spelar det för roll? Dels: vad spelar det för roll om jag berättar det? Och dels: varför bryr du dej? Vikten är ju bara en ointressant siffra. Ändå babblar jag vikt. 

Faktum är att under min viktresa (Jesus, vad larvigt av mej att använda det ordet.) har jag gått ner en massa kilo i några veckor och sen stått still på vågen under några veckor och under dom där stillastående veckorna har kroppen förändrats mest. Alltså det är  jag känner att byxorna sitter lösare eller ser skillnad i spegeln. Så varför känner jag mej ett enda uns misslyckad just då? Jag kunde ha bajsat så hade vågen visat annorlunda. Ungefär. 

Nu har det snackats mycket vikt och kolhydrater hit och dit och Alice är en högabsorberande tvättsvamp vad gäller sånt. Vi får komplimanger och berättar om hur vi äter och vi säger nej tack till godsaker som vi egentligen älskar. 

Och Alice säger högt att "Nu äter ju inte du lchf, mamma." när jag smakar nån godis och jag vill hyssja henne på samma sätt som om hon sa kuk eller fan. Jag vill sätta på henne skygglappar och hjärntvätta bort allt som handlar om utseende. Det är ju inte viktigt egentligen. 

Inga kommentarer: