Förtrollad.

Vi har så himmelens roligt här hemma nu. Tyra är helt enkelt skitkul. Hon svarar ja på allting. Nickar och tittar förståndigt på mig. Nej säger hon aldrig, däremot har vi förstått sen gammalt att ett illvrål betyder nej. 

Och hon har upptäckt mammas roligaste intresse. Att läsa bok. Riva sönder är fortfarande roligt, men vid rätt tillfälle och korta stunder gillar hon att låta som en bil eller nästanlåta som alla djur och se uppriktigt superförvånad ut på rätt ställen. Men oj! Vargen ramlade ner genom skorstenen. 

Det där med att härma djurens läten har hon inte fått kläm på än. Hon låter lika hela tiden när hon kämpar med ljuden. Och ett bää och ett mjau brukar oftast bara vara kkkk och ett skratt. 

Nu är jag så intresserad av en bok av Martina Montelius. Den heter "Främlingsleguanen" och handlar om en femåring som är smartare än de vuxna. Och det är lite den känslan jag får när Tyra tittar på mig. 

Om jag är arg tittar hon länge, länge på mej. Hon ger sej inte. Om jag tittar bort kommer hon bara närmare och tittar ännu intensivare. Då ser jag in i hennes kloka, vackra ögon och möts av den där kärleken som jag inte är värd och hur kan man vara arg när man egentligen är lyckligast på jorden?